springkallekamel

Det är sällan så mycket händer koncentrerat i mitt liv som när jag befinner mig i Simrishamn - the home of the homeless.. Jag har nu varit här under hela julen och trots det att jag spenderar mesta tiden av mina dagar inomhus händer saker hela tiden. Möjligen beror det på att jag faktiskt passar min reumatiska lilla mormor som inte kan göra så mycket själv nuförtiden (förutom kritisera TV-program och prata killar) Igårkväll löd vår diskussion ungefär såhär:
(Jag ska laga renskavsgryta till middag..)
Mormor: Kan jag hjälpa till med nåt?
Jag: Gärna!
M: Jag kan hacka löken!!
Jag: Bra! Men kan du det då?
M: Eh, nää.. Kanske inte.. Men jag kan skiva tomaterna!
Jag: Säkert?
M: Äh, jaa, eller nä. Men jag kan ju faktiskt skala potatisen sålänge!
Jag: Det kan du väl DOCK inte?
M: Nej absolut inte.
Jag: Vad ska du göra då?
M: Jag strimlar salladen...
Mormor sätter sig på en stol och drar omsorgsfullt sönder salladsbladen till mindre bitar med händerna.

Såhär ser mitt liv ut just nu. Och mormors. Tur att vi har varandra! Och synd att jag ska hem imorgon.

I morse var jag och min kusinpimplavin på badhuset här i Simrishamn och simmade av oss våra extrakilon. Efter det åt vi tillbaka dem igen, och plussade på lite extra. Som det kan gå när man ska vara nyttig. Jag är kusinvitamin för att jag försöker va nyttig, men eftersom det aldrig går håller jag på att bli kusinamfetamin istället. Detta har emellertid ingenting med amfetamin att göra egentligen..

Ikväll var jag med om lustiga saker. Jag var nämligen med kusinpimplavin på hennes syndikalistiska väns 15-årsfest. Jag har aldrig känt mig så gammal och moderat som jag gjorde där, bland politiska visor och dreads, när jag fick sitta och lyssna på hur man på bästa sätt fabrikerar egen cider, krossar högern och slår ner rassar.. Gud, jag var såå ur mitt esse. Men söta var de.