springkallekamel

Lisa... Ett så oskyldigt och flickaktigt namn till en individ som kan vara allt annat än oskyldig. Idag fyller hon (eller igår.. för 10 minuter sedan) 20 år. Det är åldern då man juridiskt tillåts vara allt annat än oskyldig, men då det börjar formas någon slags moralisk gräns för hur utflippad man faktiskt anser att man får vara.. Vi får hoppas att gränsen tar ett tag på sig att byggas upp iallafall, så att du väntar in oss eftersläntare!


KOOL Å KAXIG och världens bästa Lisa! Grattis!

YES! Pappa börjar predika JUST som jag loggar in här! Underbart, för jag trodde inte jag skulle ha så mycket att skriva. Hans sköra tenorstämma ljuder i vår röda villa:

(Olof har inte hämtat sin cykel från lagningen och får skjuts av mamma)
-Jag kan inte FATTA hur O lyckas suga ut preciis varenda liten sekund ur henne till att göra ALLT han ber om! Men visst! Flytta dit då! Det stör mig inte det minsta! Ingen annan i mitt liv kan göra såhär mot mig, funkar inte, går inte! Men om han nu vill ha den här krampaktigt ovuxna navelsträngsrelationen så får han bo där alltid ju! Ååhhh jag blir bara så. TA ANSVAR!
Jag: Men pappa, O är inte ens hemma!
- Va nej, det vet jag väl, men om han hade hämtat sin cykel i tid hade han ju varit det! Jag kan bara inte förstå denna lättja och barnslighet.....
Jag: Du vet att det är mig du skäller på?
- (Lång paus) Jo.

Ikväll har jag gjort en revolutionerande upptäckt hos mig själv. Det är minsann inte varje kväll det händer. Visst, jag har ju kommit till insikt om extrema saker rörande min personlighet förr, som t.ex. att jag i vissa avseenden håller på att bli som min pappa (den upptäckten gör det inte lättare att sova om nätterna) men upptäckten denna kväll är av ett annat slag. Den handlar i princip om hur spännande det är att vara mig. På gott och ont, givetvis.

Vad synd att jag nu blev för trött för att avsluta detta inlägget som avslutas bör. Jag är totalt oberäknelig, även för mig själv.

Jag är sämst på att ignorera mina förkylningar. Jag tänker alltid, när jag känner att jag börjar bli lite sjuk, att jag ska köra ironwomanstilen och konkurrera ut alla spår av virusattacker med min enormt utvecklade mentala förmåga. Det funkar aldrig. En sak är dock bra med att vara sjuk. Man sitter hemma och gör ingenting tills man är så uttråkad av att göra ingenting att man börjar pilla med gamla saker tills man upptäcker något man glömt att man hade. Så var det igår för mig, jag hittade ett gammalt anteckningshäfte som uppenbarligen fungerat som nån slags dagbok för mig när jag var 14. Sjukligt intressant var det och man märker verkligen att jag gillade att skriva redan då eftersom det verkar som att jag försökte använda så många ord som möjligt i varje mening. Kolla här på mina sysselsättningar i februari 2004:

Fotbollen skulle vara dagens höjdpunkt som vanligt. Jag åt frukost, fjällfil och kaffe, cyklade till Paulinas hus och släppte ut Vitis och cyklade sedan i rasande fart till Victoriastadion bredvid Smörlyckan. När den två timmar långa träningen var slut så körde jag till mammas husför att hämta mobilladdaren. När jag sedan kom hem möttes jag av en superunderställsbeprydd fader (Helly Hansen, maan!) som gestikulerande och inlevelsefullt berättade att han tänkte ta mig och min intellektuellt underutvecklade yngre bror på en promenad runt Krankesjön. "Jippie, vad kul" sade mitt leende men inombords började jag direkt planera min självmordsstrategi. Vi gnaskade i oss lite blodkorv, möglig med järnrik sådan och lät sedan vår skrotfärdiga Nissan Bluebird 88 föra oss mot vårt mål.
Denna prucedur tog inte så lång stund. Vad som väntade skulle bli extremt mycket mer långdraget. Två timmars idel gående med en rapande och stenkastande tolvåring i hälarna är mer än vad en normal individ uthärdar.

Jahapp, säger jag bara. Olof har då inte förändrats mycket på 5 år.

Idag vaknade jag kvart över 12. Det har nästan aldrig hänt förut att jag sovit så länge. Max är nog faktiskt halv 1. Jag har väl nån slags inbyggd gräns för hur oproduktiv man egentligen får vara med sitt liv. Tur det.
 
Pappa är lika rolig (läs irriterande) varje gång jag sover såhär länge. Han säger ingenting, går inte in och väcker mig, men när jag då till slut går upp av mig själv så får jag ett mycket dröjande (myyyyyyyyyyyyyckeeeeeeeeeeeeet dröööööööööööööjaaaaaaaaaaaaaandeeeeeeeeeeeeeee) "Goooooooood mooooooooorgooooooon................" följt av ett elaksinnat skratt "hehehe eller god middag är det ju" (detta kan lätt läsas som skämtsamt från min pappas sida. Jag intygar här och nu att det är det inte! Bara ondskefullt.) Efter detta fnyser han och börjar prata om hur mycket han har åstadkommit under de morgontimmar jag legat och sovit. Tur att jag idag är jättehes, för det skonar honom lite från att ta ut sin fulla irritation på mig!

Ett problem jag har just nu är att jag mår så otroligt dåligt över hur stökigt jag har här hemma. 20% av alla skolböcker jag någonsin ägt genom livet ligger uppradade på olika ickestädade vis på mitt skrivbord, vilket ger ett ohyggligt intryck. Min från början fruktansvärt fula och smutsiga soffa innehåller klädbyten från två veckor tillbaka, sängen är obäddad, på nattygsbordet (ja, så stavas det men kan också skrivas nattduksbordet numera) ligger sånna saker man egentligen aldrig ska behöva få se, som typ tamponglådor, min bettskena och ett ögonbad med kopp. Och som om inte detta är nog så har jag just nu min rullgardin nerdragen, vilken jag nog med hundraprocentig sanning kan påstå är den vidrigaste rullgardinen ni någonsin skådat, som med sin grådaskiga färg förvandlar det inåtkommande ljuset i rummet till just, grådaskigt. Så, ja, jag mår dåligt över detta. Men inte fan orkar jag städa.

Jag har ont i halsen. Det är irriterande. När jag blir sjuk sätter jag alla andras problem eller intressen i andra hand. Då är det bara jag och mitt otroliga lidande som spelar någon roll i världen!

En sjukdom är inte något intelligent vis att starta ett alldeles nytt år på. Därför tänker jag inte tillåta min skröpliga förkylningskropp att bära denna sjukdom speciellt länge alls.

Så nu vet ni det!

God jul och gott nytt år