Arbetslöshet
Om ungefär 3 veckor är det dags för Australien för mig och Josefina. Vi är i full gång med förberedelserna och idag ska vi introducera våra föräldrar för varandra då vi ska laga mat till dem hemma hos henne. Spännande:D Nästan lite som att visa upp vår nya flickvän för varandras föräldrar.
Idag håller jag på att städa. Det är aldrig speciellt motiverande att städa någon annans lägenhet (Daniels) men jag försöker tänka att det är min så att jag ska känna mig extra sugen. Det går sådär. Det gick jättebra att diska, för det anser jag är en av mina starka sidor i livet, men nu när jag ska fortsätta mot toaletten så känns allting lite vemodigt. Det kan vara därför jag valde att istället sätta mig vid datorn och skriva det första blogginlägget på hur länge som helst.... Jag vet inte :D
Bakteriehärd
I morse mådde jag lika kasst som alla andra morgnar denna veckan. Skulle jobba kl 9 men mamma gjorde slag i saken och släpade in mig i sin mossgröna golf för att transportera mig till Linero vårdcentral på drop in. Hon drog upp mig för trapporna till det blomstrande Linero centrum och parkerade mig utanför dörrarna till sjukstugan. Där stod jag, hålögd och snorande, tillsammans med allehanda 70+-are som tålmodigt väntade på att dörrarna skulle öppnas. De var, liksom jag, där 20 minuter före insläpp, för att säkra sin plats i kön. Jag misstänker att de till skillnad från mig var ganska vana vid den sortens aktivitet.
När dörrarna väl hade öppnats tågade jag in efter en gänglig man med helskägg och en mops i famnen som han konstant kysste ömsint under tiden vi väntade utanför. Jag hade säkrat min andraplats alltså! Tog en nummerlapp och satte mig på en av väntesofforna. När det var min tur att gå in och förklara min sjukdom förklarar givetvis läkaren i receptionen att "ja, det kan ta lite tid om du vill vänta nu, ska jag istället boka in dig på en tid senare idag?" Det är alltid såhär på Linero vårdcentral! Helt galet! Jag bara "Men jag är ju den andra här idag! Hur lång tid kan det ta?" Och hon svarar "Ja, vi är lite kort om personal, vi skulle vara två läkare men ena receptionisten kom inte så nu får jag sitta här.. Och patienten före dig måste förmodligen in på sjukhus så det kan ta ett tag blablabla"
Hursomhelst väntade jag, för jag skulle ju jobba senare idag! Jag kom till slut in till en glasögonbeprydd, grönklädd flicka som ledsagade mig in till ett avskilt rum och frågade vad problemet var. Jag förklarade hur det stod till och hänvisade lite aggressivt till en viss smittospridande bakteriedaniel. Lite oroligt förklarade jag att han hade varit tvungen att ta nåt bakterieprov i näsan. Tjejen började skratta och sa:
Grönklädd flickdoktor: Jasså, nasofarisk odling! Det kan han inte ha gillat! Vi tar först ett blodprov på dig för att se om du har bakterie i kroppen. Har du det så blir det näspinnen! Ok?
Sjukdomsangripen jag: Ok
Jag hoppades som fan att jag inte skulle ha en bakterie i kroppen.
Efter några minuter skulle jag ta provtagningen och jag kom in till en tant som verkligen tvivlade på mitt sjukdomstillstånd
Tant: Ja, inte ska man va förkyld på sommaren har du väl hört? Därför du kommer hit? Får jag låna ditt finger?
Sjukdomsangripen jag: Låna på du
Tant: (Hysteriskt) HAHAHAHAHHA ja humorn har du minsann kvar trots din förkylning!
Sjukdomsangripen jag: Jadå.. (Eh va? Och sluta kalla det förkylning, jag är dödssjuk!)
Efter att ha blivit tömd på blod och efter att tanten tagit tempen på mig blev jag tillbakaskickad till den gröna flickan. Hon var lustig. Hon sprang ut i väntrummet och nästan skrek "Katjaaaaa, det blir näspinnen!!! Hihihih!!" I handen höll hon den ödesdigra pinnen och viftade med den i ansiktet på mig inför de hostande pensionärerna. Jag följde motvilligt med henne till samma rum som innan.
Grönklädd flickdoktor: Får jag bara se hur du ser ut i halsen. Gapa!
Sjukdomsangripen jag: *gapar*
Grönklädd flickdoktor: Åh, vilket fint svalg du har!
Sjukdomsangripen jag: Alltid något!
Grönklädd flickdoktor: Nu tar jag den nasofariska odlingen. Om du böjer huvudet bakåt...
Sjukdomsangripen jag böjer givetvis huvudet bakåt och den grönklädda flickdoktorn kör upp värsta instrumentet i näsan på mig.
Grönklädd flickdoktor: Vad duktig du är!
Sekunden efter hon sagt att jag var duktig började jag typ frusta och kränga med huvudet. Hon fick värsta skrattanfallet, härlig tjej.
Efter denna obehagliga procedur fick jag antibiotika utskriven till mig tillsammans med en ögonsalva för min väldigt uppenbara ögoninflammation. (Oj, de varar ju!) (No shit..)
Efter läkarbesöket (och några hundralappar mindre i plånboken) hämtade min snälla moder upp mig igen och bogserade mig till vårt hus. "KLART DU INTE KAN JOBBA IDAG! DU HADE JU 37,8!!" Hmm.. Men det var nog rätt. Jag har varit bedrövlig idag!
Regn och sjukdomar
Något jag däremot ÄR är sjuk. Jag har legat med feber i två dagar och trodde att det skulle vara över tills idag, när jag vaknar med väärsta halsontet. Jag tycker inte det är rätt sätt av naturen att behandla mig! Speciellt inte så att jag missade en jobbdag som jag gäärna hade haft kvar annars för att skrapa ihop mina slantar..
Ikväll är det dags för Mirkov/Fredde/Fredrik/Freddsson/Mirkovski/Mirkis födelsedagsfest. (Gissa vilket av namnen som är hans riktiga..?) Det kommer säkerligen bli en mycket glad tillställning, men det är ingenting som jag lär få erfara med min djävulska hals. Inte heller Daniel kommer få stor utdelning då han är minst lika risig som jag. Men det är inte mer än rätt, lite straff ska man ha om man smittar mig anser jag.
Imorgon drar vi till Simrishamn. Wohoo! Mormor ftw!
Tagluff!
Ikväll ska vi nog ga en liten promenad pa de pittoreska, österrikiska gatorna och titta lite pa bergen @ night. Sedan ska vi upp i dem och vandra imorgon!
Hej och hejdå!
I Budapest ska vi göra massa saker som Emma har koll på (jag kommer ihåg ytterst lite av alla saker hon räknade upp i extas, men vet att det inkluderar ett pannkakshus och nåt välkänt torg) och ha det riktigt najs innan vi fortsätter till det ACK så populära resmålet Innsbruck i Österrike. Nu ljög jag, dock. Innsbruck är förmodligen inte alls speciellt populärt.. Men för oss finns det inget ställe vi hellre åker till i hela världen..! Eller, ja, i Österrike iallafall...
Några dagar och otaliga skoskav senare far vi vidare, och denna gången mot den lilla hålan Milano i Italien. Är inte alls sugen på den orten och har aldrig hört om den förr, men det ska nog finnas iallafall nåt litet café nånstans som vi kan få en kopp halvblaskigt kaffe på och fördriva tiden lite.. (höhö:D)
Det slutliga resmålet blir Nice och sedan Cannes i Frankrike, där vi tas emot av den alltid så charmiga stockholmssnubben Dag. Vi ska spendera en vecka i hans lilla lya där, tillsammans med gamla och nya bekantskaper!
Så - hejdå Sverige och HEJ Europa!
Med kärlek till pansar..
Igår gjorde jag något väldigt dumt. Jag lade till min gamla parohandledare på facebook, endast av intresset att få fler facebookkompisar. Detta kanske inte är så märkligt i sig, då jag faktiskt inte aktivt letade efter honom, utan såg att han var kompis med min nästkusin Gustav. Det märkliga är att jag praoade på Revingehed bland militärerna, jag var 14 år, han var fänrik (fänrik Lindén) och började smsa mig efteråt. Det var först oskyldiga sms som "Du är väl den blonda jag skjutsade runt i terrängbilen?" men övergick strax till sms som "Nu ligger jag här i mitt tolvmannatält och fryser, jag hade behövt lite kroppsvärme.." eller "Imorgon åker jag återigen till Afghanistan. Jag kommer sakna de snygga, blonda lundatjejerna."
Det var en hel del till som jag förträngt nu, men som var tillräckligt upprörande för att faktiskt berätta för min pappa just för att det var så himla besvärande. Han var ju i ALLA medier jag kunde tänka, hörde av sig på msn, lunarstorm, överallt! Och nu gör jag alltså misstaget att lägga till på fb bara för att jag blev så entusiastisk över att han kom upp som förslag på vän pga att han var min nästkusins kompis. Men men, nu är jag ju myndig så nu lär han inte vara på längre. Moahhaha...
Storm och sånt
IDAG ska jag ta mig hem (när vädret tillåter) sen ska jag packa och städa lite hemma så att pappa blir glad:)
Slutet på början
Jag har varit fantastiskt speedad idag, till skillnad från mitt lite mer dystra jag igår. Jag hade sån lust att berätta ungefär allt som gick att berätta under vår resa hem till Lund från Ängelholm. Det var säkerligen ett stort misstag! Nu har dock alla krafter gått ur mig och jag har degat framför TVn i en halv evighet!
Veckan som kommer kantas med jobb, förberedelser inför min och Emmas tågluff och en liten tripp till Båstad i slutet. Hur trevligt som helst!
Kemi
Jag är fullkomligt jätteknäckt..!
Här är livet så fräckt att det låter mig tycka kemi är ganska intressant för en dag, så intressant att jag faktiskt får för mig att jag förstår allting..! Tills jag skriver provet och får veta att nähä, så var det inte alls. Jag kan ingenting.
Jag är jättearg. Och nytt prov på lördag. En helgdag.................................... Med kemi.........................
Men sen ska jag va vaktis i Domkyrkan och få massa OB! :D
Australien
Många av de förslag vi fått via mejl är riktigt najsa lägenheter i centrala Sydney. Bland annat denna:
som även har ett gym:
Jag har aldrig sett Josefina så lycklig som när hon spanade in denna bifogade bild!
Här är lägenheternas pool...:
Kostnaden för denna lägenhet är 150 AUD i veckan, alltså ungefär 900 kronor.. Detta innebär en månadskostnad på 3600. Okej att det är vad man betalar för en lägenhet här hemma, men jag ställer mig lite tveksam till om vi kommer ha råd. Speciellt om vi kanske inte hittar jobb direkt. Annars verkar det sjukt najs, och man kanske kan bo där en månad och sedan flytta till något sunkigare!
Jag fick precis ett mejl om en ännu dyrare lägenhet som skulle kosta 200 AUD i veckan.. Den såg ut såhär:
med ett sovrum som detta:
Känns lite overkill?
Ooh, det känns som att resan kommer närmare och närmare, speciellt efter man tittat på bostäder och letat jobb. Jag hoppas verkligen att det kommer bli en härlig tid och att vi båda hittar najsa jobb!
Loppis
Jag snoozade lite och började sedan sortera mitt gamla skräp inför loppisen på södra Esplanaden. Jag, Caroline, Sofia och Josefina hade bestämt oss för att försöka sälja lite gamla saker där. Det var böcker, gamla tidningar, kläder och spel som jag hade kånkat med mig. Glad i sinnet inväntade jag Caroline som skulle hämta mig och köra alla saker mot målet. Allt gick jättebra, vi satte upp vårt fina lilla bord, hängde upp kläderna och bevittnade folkströmmarna som fullkomligt invaderade varenda liten kasse som vi hade ställt fram. Tanterna var värst. De rotade, pillade, fnyste och grävde, både i påsarna och i våra privata väskor!
Efter ungefär 15 minuter kom första regnskuren. Ösregn, kanske man ska tillägga. SÅ irriterande. Det var precis det vi inte ville skulle hända! Kläderna blev dyngsura, böckerna blev dyngsura, porslinet blev dyngsurt och vi blev SURA. Josefina frös rumpan av sig, och som tur var hade vi med lite te som vi kunde värma våra stackars händer på.
Jaja, man ska inte klaga. Jag sålde ju ändå en tröja, en väska, en sjal, ett par skor och.. nej det var nog allt. Tjänade nästan en hundralapp iallafall...................................................
Jag hade sällskap av dessa två:
och denna:
så som ni förstår hade jag roligt iallafall!!
Export av .SIE-filer
Rubriken berättar vad jag ägnat min dag åt. Jag har exporterat SIE-filer så det sprakar om det. Det känns som en oerhört meningsfull sysselsättning, och inte en dag går förbi utan att jag tackar de övre makterna för hur otroligt priviligerad jag är när det gäller mitt jobb!
Jag har till och med skrivit en dikt som visar min uppskattning gentemot dessa filer..:
En måndag, solig, underbar
jag hellre sitter inne
Nu har jag tretton .SIE kvar
och tårarna de rinner
För snart är .SIE-exporten slut
och jag får göra annat
Att lämna är ett tufft beslut
Jag hoppas tiden stannar
.SIE in my heart forever!!!
System of a down
Nu när jag kom hem från träningen idag satte jag på lite System of a down. Jag hade glömt hur bra de faktiskt är!! Hihi!
EMMA! Du borde klaga lite på att vi aldrig har varit på en SOAD-konsert!
Edinburgh
Jag tänkte berätta lite roliga episoder från Skottland. De inkluderar mest farmor och farfar, då dessa individer är väldigt lustiga i sig själva.
Det börjar på Kastrup när vi ska flyga dit. Farfar lastar en vagn med alla väskor och börjar köra upp för rullbandet in mot flygplatsen. Helt plötsligt faller farmor handlöst framåt och stönar högt. Vi tror alla att något allvarligt har hänt, och Jan rusar bakåt för att se till så att hon inte svimmat eller fått nån hjärtinfarkt. Då visar det sig att farfar kört på henne med väskvagnen bakifrån. Vi tittar bak mot farfar, som man nu kan tänka sig ska be om ursäkt och få dåligt samvete. Men icke! Han står och tittar sig runt och låtsas som ingenting medan farmor gnider sitt ömmande ben med en mycket ogillande min på läpparna.. Efter ett tag, vid incheckningen, säger jag "ta det nu lugnt, farfar, så att du inte kör på farmor igen" och då tittar farfar på mig i typ 20 sekunder innan han utbrister "VROOM VROOM!!!!!" och börjar köra snabbare med vagnen igen medan han siktar på farmors ben. Hu!
Det är ungefär nu jag erinrar mig om den gången farmor och farfar skjutsade oss till stationen för att åka till fjällen, när farfar backade på farmor så att hon ramlade ner på kullerstenen och låg med halva kroppen under bilen..
Farmor återhämtade sig så småningom från den hänsynslösa hustrumisshandeln och blev glad och pigg igen! Vi kom fram till Skottland och vandrade med den ännu tonåriga kusinen genom Edinburghs gator. Medan vi vandrar en dag frågar jag Kristin om modet hos de skotska kvinnorna. Kristin förklarar att det stora modet just nu är att ha så kort som möjligt på sig, antingen korta klänningar eller bara korta tröjor som visar så mycket som möjligt av benen. Precis efter hon berättat detta kommer en grupp skotska flickor på andra sidan gatan. Trots att det är freezing cold ute, långt under 10 grader, har de askorta klänningar och ingenting på benen, inte ens tunna strumpbyxor. Vi enas i familjen om att detta var ganska smaklöst, för hur snygga ben man än har är det aldrig speciellt attraktivt att färdas genom staden dubbelvikt likt gollum för att man fryser. Det är nu vi får höra farfars eftertänkta resonemang. Han ställer sig, pekar på flickorna och konstaterar till slut högt "Blåskatarr på dom!!"
Nästa intressanta episod är när vi är inne i någon kyrkas giftshop. Vi står och läser olika bokmärken, där man är olika gaeliska träd beroende på vilket datum man är född. Farmor frågar mig "Vilket träd blev du?" Och jag svarar "Jag är ash tree.. Alltså ask!" Då funderar farmor en sekund och säger "Asken är ett ståtligt träd.." Sedan tar hon mig på axeln, tittar mig djupt i ögonen och fortsätter "...men askarna dör ut..."
Efter detta (eller om det var innan) dissade farmor mig hela dagen! Ett tag gick jag bredvid henne och höll armkrok. Plötsligt frågar hon "Varför sprätter du så?"
Jag bara "Sprätter??"
Farmor: "Ja, du går så konstigt med ditt ben!"
Jag: "Farmor, det är såhär jag går.. Menar du att jag går som ett sär?"
Farmor: "Ja, ungefär!"
Tack för den.. Men trots allt detta tyckte jag att farmor och farfar ändå satte lite krydda på Skottlandsvistelsen! :)
Fredde
Om en timme har jag latin. Efter 2 intressanta latinska timmar ska jag träffa Josefina för att tillsammans med henne utstaka vår framtid. Eller ja, vår höst. Jag hittade massa ny information om working holiday visas idag på internet, det visar sig att man förmodligen inte alls måste jobba på farm i 3 månader för att få vara där längre. Gött!
Igår kom jag också lite närmare vad jag vill syssla med. Min utbildning alltså. Det är en sak som jag har stretat emot hur länge som helst men som jag faktiskt känner mer och mer för. Hoppas det håller i sig och blir starkare, för jag pallar inte vela längre!
Ikväll blir det sova tidigt eftersom jag ska jobba klockan SEX på lördag morgon. Jippie!
Dagens tjuvlyssning
T= tjej 1 eller tjej 2 (spelar mindre roll, de såg likadana ut)
D.I: Den intervjuade
T: Hur är det att jobba i en musikaffär?
D.I: Det är mycket stimulerande. Men folk tror att det är lätt att jobba här. Ibland får vi in sånna som söker jobb som säger "Jaa jag vill jobba här för att jag sysslat med musik i si och så många år" Men det handlar inte om det. Man måste vara intresserad av försäljning!
T: Hur är det med potentiella arbetsskador?
D.I: Jo, asså, vi har det ju inte som många andra arbetsplatser med lager och så, problem med ryggen och nacken och sådär. Däremot finns det ju en överhängande risk att få sticksår, alltså när man monterar strängarna på en elgitarr. Eller en bas! Här står en, så jag kan visa!
T: Jaa, okej..
D.I: Kolla här nu hur man kan råka sticka sig på det vassa!
T: Mm, sen undrar vi..
D.I: MEN jag kom också på att om man spänner en sträng för hårt så kan den ju faktiskt gå av och bara RITSCH över hela ansiktet. Det kan va farligt!
T: Ja, vi tänkte om ni kanske har några problem med höga ljud eller strålning?
D.I: Inga alls. Däremot måste jag säga att en som inte är van att stå upp mycket kommer chockas när den börjar arbeta i musikaffär. Här står man hela tiden, ibland upp emot 10 timmar per dag och deet kan man bli trött av!
T: Mm, jaa.. Okej. Tack så mycket då.
D.I: Tack tack!
Jag tyckte det var en jättesöt intervju. Arbetsskador i musikaffär? Tja, kanske tål att tänkas på!
En låtsasglammig ung vuxen i latteträsket
Efter lite funderande här på mitt klaustrofobiska kontor över min nuvarande livssituation har jag kommit underfund med att jag är alldeles för average för mitt eget bästa. Jag har egentligen ingenting i min vardag som direkt står ut från mängden. Jag läser en kurs på universitetet som jag sköter sådär, jag går på nationer på helgerna och är jättetaggad innan fastän jag vet precis vad som ska hända, och jag drygar ut min studentkassa med att jobba deltid på ett lagom upphetsande jobb. Hur många 19-åringar kan inte säga samma sak?
Vad jag också gör som för mig närmare resten av Sveriges unga tjejer är att jag köper alldeles för dyra fikor, idag när jag cyklade till jobbet så tänkte jag att jag behövde köpa mjölk till köket på jobbet eftersom jag annars måste dricka svart kaffe igen. Efter ytterligare funderande tänkte jag att jag ju lika gärna kunde köpa med mig en latte. Mitt pengasamvete brottades en stund med mitt galna begär, begäret vann såklart, och jag cyklade ifrån Espresso House 33 kronor fattigare. Jag rättfärdigade mitt beteende med att jag ju faktiskt hade 35 kronor kvar på mitt Coffeecard, och att jag därmed fick 10% rabatt.. Jag har alltså tjänat 3,30 idag!
Vad som dock besvärade mig när jag var i färd med att cykla över Kung Oscars bro var det faktum att jag tyckte det var så fruktansvärt pinsamt att komma åkandes med en latte i handen. Jag kände mig som en låtsasglammig b-kändis, som istället för att vandrandes längs Manhattan iförd mina Pradaglasögon drack en vanilla latte med sockerfri smaktillsats, klumpigt stånkade mig fram på en skramlande cykel med håret i ögonen och jackan hysteriskt fladdrande runt mig.
Nej, i fortsättningen ska jag undvika att investera i caffe latte. Latte får en bara att komma på hur otroligt lättlurad och vanlig man är. Iochförsig är det kanske ett bra alternativ till att vara märkvärdig och dricka grisblod direkt ur en termos på Lunds gator. Man får ju se det positiva i alla lägen:)
Jag är trött på
Jag är trött på lata dagar utan rutin
Jag är trött på husockuperande ungdomar
Jag är trött på att bo hemma
Jag är trött på att vara pank
Jag är trött på mitt jobb
Jag är trött på brutna naglar
Jag är trött på obäddade sängar
Jag är trött på kaffe utan mjölk
Jag är trött på harkrankar
Jag är trött på påskägg
Jag är trött på p-piller
Jag är trött på min lillebrors oförmåga att komma i tid
Jag är trött på min pappas tjat
Jag är trött på Lund
Jag är trött på sex
Jag är trött på gosedjur
Jag är trött på bananskal som aldrig når soporna
Jag är trött på djur som bajsar i min trädgård
Jag är trött på grannar som har bra liv
Jag är trött på mina knakande leder
Jag är trött på min paranoia
Jag är trött på terminen
Jag är trött på obeslutsamhet
Jag är trött på pommes
Jag är trött på laborationsredovisningar
Jag är trött på utslitna nagelfilar
Jag är trött på fågelsång när man sitter inomhus
Jag är trött på kylan
Jag är trött på stress
Jag är trött på min anskrämliga matta
Jag är trött på mina tantiga gardiner
Jag är trött på mina ruskiga tapeter
Jag är trött på salpetersyra
Jag är trött på tredje deklinationen
Jag är trött på snoppar
Jag är trött på inåtväxande hårstrån
Jag är trött på kärlekshandtag
Jag är trött på krokiga tår
Jag är trött på tv
Jag är trött på flottiga tangentbord
Jag är trött på svartsjuka
Jag är trött på att spilla ut kaffepulver över diskbänken
Jag är trött på vinfläckar
Jag är trött på för gamla gurkor
Jag är trött på min lugg
Jag är trött på rostiga cyklar
Jag är trött på bloggare
Jag är trött på pengar
Jag är trött på mens
Jag är trött på obekväma inneskor
Jag är trött på idag
Jag är trött på ficklampor
Jag är trött på majblommor
Jag är trött på blyertspennor
Jag är trött på mobilladdare
Jag är trött på snygga människor
Jag är trött på fula människor
Jag är trött på vanliga människor
Jag är trött på ovanliga människor
Jag är trött på USA:s fetmaepidemi
Jag är trött på sminkborttagningssessionen på kvällen
Att lura sig själv
Min slutsats av detta är att jag har gått och blivit korkad på senare tid. Givetvis är det ju ingen behaglig tanke som man gläds åt, utan en ganska fruktansvärd känsla. Därför tänker jag nu påbörja en process av medvetet lurendrejeri, jag ska med den list jag en gång besuttit lura och övertyga mig själv om att jag faktiskt är smart. Hur jag ska lyckas har jag ingen aning om, men jag tror att jag måste börja med att ge mig själv väldigt banala uppgifter som är så enkla att jag klarar dem med bravur. Då kommer jag förmodligen, eftersom jag är så dum, att gå på att jag är smart.
Resten av dagen hoppas jag kommer kännas liite bättre än den initiella biten. Jag ska städa mitt hemska rum, gå en promenad, städa mammas hus eftersom det är stökigt och hon är bortrest. Då kan jag vara vänlig och få utlopp för mina aggressioner på samma gång. Perfekt!
Sen tror jag faktiskt att jag ska lyxa till det med ett bad å lite uppiffning! Iochförsig, kanske itne så bra att satsa på nu när jag är korkad. Jag kommer ju antingen lyckas dränka mig i badet eller börja tro att massiva lager brunkräm i huvudet är snyggt. Hmm. Får ligga lågt.
Ikväll grillning hos Maryam med hennes jobbarkompisar. DET om något ska väl lyckas få mig på bra humör innan det dimper ner igen när jag påminns om att jag ska jobba kl 0600 imorgon bitti.
En fredag
Hursomhelt bestämde jag mig, i min uppgivenhet över att morgonen grytt, för att snooza. Detta gjorde jag till halv 10, grämde mig en stund över min obeslutsamhet, och gick sedan upp för att äta en för mig helt ovanlig frukost. Jag åt fjällyoghurt med hjortronsmak, vindruvor och en chokladbit. Till detta drack jag kaffe och granatäpplejuice. Hemskt var det, jag mådde inte alls lika bra som jag brukar göra av havregrynsgröten.
Efter frukosten skulle jag klä på mig. Alltså byta om från sovkläder. (Jag åt inte frukost naken) Min iklädnadsprocess brukar alltid vara lite omständlig, då jag har för vana att klä på mig ett plagg i taget och sedan komma på att det finns något att göra mellan varje plagg som jag absolut inte kan vänta med till senare. Just idag klädde jag på mig mina trosor och kom sen på att jag var tvungen att stänga av kaffekokaren. Jag vandrade alltså målmedvetet ut i köket för att trycka på den lilla lysande knappen. När jag kommit till hallen ser jag en man vandra omkring i vår trädgård, precis utanför glasfönstren. Jag glömde bort att jag endast var iklädd vad mormor skulle beskriva som småbyxor och gick ut i stora rummet för att kolla in mannen noggrannare. Det visar sig vara min farfar, som av någon anledning inte befann sig hemma hos sig och farmor utan vankade av och an på vår gräsmatta. När jag såg honom vrida huvudet mot huset och spana in kom jag genast på hur fruktansvärt lite jag lämpade mig att stå vid fönstret, och jag skuttade snabbt in i mitt rum i hopp om att den gamle mannen inte hade sina starkaste glasögon på sig.
Klädd och fördigkaffad skulle jag börja vandra till latinet kvart i 11. Då kom jag på att jag ändå hade ganska fett hår. Usch, tänkte jag, och stod helt stilla i typ 5 minuter och velade om jag skulle duscha innan jag gick. Jag visste att jag aldrig skulle hinna i tid om jag duschade, men gick ändå ner i källaren och tvättade håret. När jag var klar var klockan 11. Panik. Jag sprang ut i garaget och haffade min gladlynta farfader och frågade om han inte ville ta en sväng med bilen förbi SOL. Det ville han ju så gärna, och skjutsade mig till min föreläsning. Under tiden utbrast han ideligen hur lycklig han var över att jag skulle följa med till Edinburgh för att fira kusinen Kristin och hur lycklig han var över att han skulle få åka dit och träffa henne och se hur hon bor och hur LYCKLIG han var över att ha så stora barnbarn. Det var mysigt! Vill man bli glad ska man tala med min farfar..
Föreläsningen var riktigt intressant idag! Det mest intressanta var iofs en av studenterna som vanligen är i den andra gruppen men idag var med oss. Vilken man..! (och inte på ett sånt "ooh, vilken man hihi"- sätt utan ett mer negativt "oj, vilken man..."-sätt..)
Nu är det pluggande som gäller resten av dagen. Kemi ftw!
