Berlin
Jag har själv bevittnat dessa gestalter på Berlins gator. Här följer ett exempel..
Och WHAT's up med all the sauna clubs?
Åh vad livet är härligt
SJUNGER VI I EN SÅNG, I EN SÅNG
aldrig nånsin besvärligt
förutom i morse! På den tiden var allting emot mig (jag skriver på den tiden för att liksom understryka hur avlägset det känns i stunden). Först vaknade jag efter en kvantitativt och kvalitativt otillräcklig nattsömn av den enormt enerverande alarmsignalen som jag aldrig tar itu med att byta. Kommer inte ihåg vad låttiteln är men det är ju den där:
dumdidumdidumdidumdidididumdidumdidumdidamdidamdidamdamdamdidamdamdam osv..
Jag masade mig ur mitt nystan av täcken och filtar hyfsat klumpigt, hade virat in mig på alla möjliga sätt i varenda lakansflik, och gick sedan för att iordningställa en härlig portion fullkornshavregrynsgröt. Jag visste att mitt mission denna morgon var att göra klart min latinläxa som jag hade till kl 11.15, så efter några minuters Top Model (jag fastnar lätt framför TV:n på morgnarna, vad som än bjuds att titta på) började jag översätta adjektiv i ablativ så det stod härliga till. Jag hann dock ändå inte klart med min läxa...
Tung i sinnet gick jag och duschade eftersom klockan hade blivit 20 i 11 och det var dags att göra sig klart. I samma sekund som jag vridig på kranen kom jag på att jag ju inte hade min cykel hemma och att jag inte skulle kunna ta mig till SOL via den. Jag fick lite panik ett tag, eftersom jag missade båda föreläsningarna förra veckan, men kom snart på att mamma igår sagt att hon skulle vandra till jobbet idag. Jag skyndade mig allt vad jag kunde för att rusa ut till parkeringen och finna mammas bil borta.. Denna lättja!
Mitt nästa drag var plan B. Jag skulle försöka hinna att gå den vanligtvis halvtimmeslånga vandringen till SOL på en kvart. Detta lyckades inte, men jag njöt ändå av promenaden i fulla drag. Det var soligt och ljust och ett alldeles underbart sätt att möta världen på! Njutningen förvandlades emellertid till ångest när jag stod i hissen på väg upp mot 6e våningen i lingvisthuset. Jag rättade till mina ytterplagg och mitt fortfarande blöta hårrufs, som för att detta skulle hjälpa mig överleva det stundande intågandet i föreläsningssalen. Jag gick in, hängde av mig och sa snopet "Förlåt så jättemycket!".
Till min stora förvåning kom det inte ens ett litet fnys till svar. Istället möts jag av ett stort leende och orden "Nej, Katja, jag är så otroligt glad att du är här nu! Och du har klippt lugg, vad sött!"
Skräcken jag hade känt för 3 sekunder sedan var som bortblåst och jag kände mig plötsligt överdrivet entusiastisk inför att påbörja 2 timmars böjande av ytterligare latinska verb och adjektiv. Vilken stor skillnad några ord kan göra med ens dag!
Från och med nu..
HUURsomhelst gick jag på min fantastiska kompis Josefinas latinaerobicspass och blev som vanligt positivt överraskad. Hon är grym!! Och varje gång hon är instruktör får jag sånna smileattacker under passets gång så att jag bara måste le. Det kan delvis bero på att hon gillar att lägga in små reggaetonsekvenser med lite bröstskak och "pushpush" så att säga. Det gillar jag! Något jag däremot inte gillar lika mycket är det faktum att jag var så pass otränad att jag i slutet blev seg. Det brukade inte hända innan, för då tycker jag att jag har som mest energi i finalen! Men nu ska det bli ändring på mina motionsvanor, 3 ggr i veckan ska jag på Gerda! Eller göra annat. På torsdag ska jag t.ex. thaiboxas!
WOHOO!! Måste också upplysa er om att jag FORTFARANDE är lika oproduktiv som jag var innan! Bara så att ni inte får för er att jag typ.. börjat plugga seriöst å så..! Nej, men jag skulle ha pluggdag idag så jag gick och la mig förhållandevis tidigt (vid kvart i 1 ungefär, men jag brukar somna närmare 2 nuförtiden) och ändå sov jag till 10 idag! Och segheten gör att jag 1,5 h senare fortfarande bara hunnit äta frukost och kolla lite på datorn.. Men ja, jag tror att jag ska gå och se om min granne Cyrus är hemma, för han har nämligen fixat en ny dator till mig:)
Myskväll
Som det kollossalt matuppskattande kvartett som vi faktiskt är började vi fortare än kvickt att förbereda kvällens måltid. Alla hade vi roliga uppgifter! Maryam stekte, Sötsofia och Coolcaroline skivade grönsaker och jag hackade lök.. Någonstans på vägen övergick mitt frenetiska hackande dock i en enda lång knappt oavbruten monolog. Dessa flickor smörjer verkligen min talapparat på något märkligt vis. Jag får en fantastisk lust att tala och åter tala, att berätta de oväsentligaste av oväsentliga detaljer tills de liksom tappat sugen att själva prata och bara övergår i att lyssna.. Jag hoppas att det bottnar i kärleksfullhet, att jag tycker om dem så mkt att jag vill berätta allt! Men det kan också vara en sinnesrubbning.
Det var väl ungefär efter måltiden som myset var slut för kvällen. Det stod klart att min date inte skulle komma, min mage gjorde ofantliga protester mot mitt frossande genom att ge mig ont, illamåendet smög sig på som den sneaky tjuven i Dunderklumpen och Maryam började med sitt agande. Dock kom Ibbe, Maryams pojkvän, och gjorde saken lite bättre genom att Maryam fokuserade mer på honom (dvs slog honom) mer än hon slog mig då.
Kvällen fortskred med kortspel, ordspel (såå kul det var, jag älskar ord!) och samtal om livet. Nej, vi samtalade faktiskt inte så mycket om livet, det vara bara något jag lade till eftersom det i en text låter bättre när man använder sig av tre exempel på saker istället för bara två.
Resten av natten låg vi ihopkurade i Maryams säng och lekte med gosedjurstigrar och kollade i fotoalbum. Det var mysigt, trots svidande pärmkanter i ögat, bitchslaps och kommentarer om skägg och fett hår........
Vilka vänner man kan ha!
Någon gång kring kl 1 skulle Sötsofia och Coolcaroline bege sig till Malmö för hejdundrande festnatt. Jag körde dem över daggfuktiga vägar, genom svepande dimmor och förbi totalt inkompetenta bilförare till denna ondskans stad och vände sedan för att komma hem och sova. Ett sömndrucket samtal hindrade mig från att entra sömnens värld alltför tidigt, och jag kom hem med oskadd bil och kropp.
Men ja!
Agg hyste jag när jag avslutade samtalet, där jag satt på Rockskolekontoret och stirrade mig blind på schemat. Min ilska skulle dock upplösas i samma stund som jag några timmar sedan lyssnade på min telefonsvarare. "Hej jag ringer från språk- och litteraturcentrums bibliotek. Vi har hittat din bok så nu stryker jag den från listan!"
Så skönt!
Latirabiska
Jag har nästan precis kommit hem från min första latinföreläsning. Det är vår familjekompis Cajsa som är föreläsaren, och det är jättebra för någon mer engagerad lärare får man leta efter. Några av meningarna hon yttrade idag var "Att läsa latin är som att slå upp dörrarna till en annan tid och en annan plats" "Livet blir aldrig detsamma efter att man har läst latin" och "Det här kommer bli bland det roligaste ni nånsin gjort!" Ja, man får ju iallafall komma in i en hyfsat motiverande miljö! Hon är härlig.
Direkt efter föreläsningen gick jag till solbiblioteket och skrev ut ungefär 432 sidor med arabiska övningsuppgifter. Jag förstår ärligt talat inte hur min lärare i arabiska tänker. Hon ger oss meningar på engelska som vi ska översätta till arabiska, utan att ha gått igenom ett enda jävla arabiskt ord! Sen när man ska kolla i facit så är meningarna skrivna MED ARABISKA BOKSTÄVER! Vad har jag gett mig in på?! Och utöver detta planerar jag ta till mig en av de svåraste gymnasiekurserna kemi B. Missförstå mig dock rätt. Arabiska är jätteroligt! Men jag förstår inte och kommer nog kanske aldrig förstå varför man i ett ord ibland skriver ut "a" som bokstav, ibland har ett hjälptecken för "a" och ibland inte skriver ut nånting alls utan man ska liksom lista ut att det ska vara ett "a" där. Störigt också att ens arabkompis inte kan hjälpa en eftersom hon inte kan läsa arabiska..
För att återgå till latinet. Vår första övning var att Cajsa skrev upp en radda grammatiska termer på tavlan och så skulle vi diskutera dessa tre och tre. Det var ord som "konjugationer", "deklinationer", "kasus" etc. Vi skulle helt enkelt definiera dem. Jag blev pinsamt medveten om att jag måste ha avslutat en kurs och fått godkänt utan att ha lärt mig speciellt mycket. Jag läste ju nyss lingvistik! Vi pratade om deklinationer heela tiden! Och nu har jag redan glömt allting på mindre än en månad... Lyckligtvis satt jag med en tjej som inte läst grammatik sedan 8an, och hon var typ 3 år äldre än mig. Olyckligtvis satt en kille, på andra sidan om mig, som liksom ville överanalysera varenda term och definiera i EXAKTA ordalag vad de betydde. Vi skulle välja 4 ord att diskutera. Han ville diskutera alla 15! Och så suckade han sådär enerverat när han inte riktigt kunde på nån av dem..
När mamma analyserade min personlighetstyp igår vid matbordet sa hon att jag, enligt en mall, inte skulle ha några som helst problem med småprat. Det hade jag idag! Jag pratade ganska mycket med tjejen som satt bredvid mig, eftersom hon i det närmaste frågade ut mig om typ.. hela mitt liv, och så sa jag bland annat då att jag läste arabiska. Sen skojade jag lite och sa att jag hoppas att jag inte ska blanda ihop arabiskan och latinet för då blir det jobbigt! Och hon bara "men de har väl ingen direkt koppling, eller?".
Nej, självklart inte, jag försökte vara rolig. Men man kanske inte ska skämta med främlingar? Man kanske ska dra artighetsfraser och kallprat tills de sprutar ut ur öronen på en? Jomen faktiskt! För jag har ändå märkt en sak under de år jag småpratat. Antingen är det första och sista gången jag pratar med nån för att det blir så ansträngt och den inte förstår mina skämt, eller så blir den kär i mig. Om det är en kille alltså. Speciellt om det är en kille som har någon form av socialt handikapp.. För killar verkar tro att min ganska utåtriktade läggning i okända miljöer är en ren invit.
Nu ska jag gå och lära mig skriva tasharafna för fjärde gången idag.
Ma-as sallama!
