Fredde
Om en timme har jag latin. Efter 2 intressanta latinska timmar ska jag träffa Josefina för att tillsammans med henne utstaka vår framtid. Eller ja, vår höst. Jag hittade massa ny information om working holiday visas idag på internet, det visar sig att man förmodligen inte alls måste jobba på farm i 3 månader för att få vara där längre. Gött!
Igår kom jag också lite närmare vad jag vill syssla med. Min utbildning alltså. Det är en sak som jag har stretat emot hur länge som helst men som jag faktiskt känner mer och mer för. Hoppas det håller i sig och blir starkare, för jag pallar inte vela längre!
Ikväll blir det sova tidigt eftersom jag ska jobba klockan SEX på lördag morgon. Jippie!
Dagens tjuvlyssning
T= tjej 1 eller tjej 2 (spelar mindre roll, de såg likadana ut)
D.I: Den intervjuade
T: Hur är det att jobba i en musikaffär?
D.I: Det är mycket stimulerande. Men folk tror att det är lätt att jobba här. Ibland får vi in sånna som söker jobb som säger "Jaa jag vill jobba här för att jag sysslat med musik i si och så många år" Men det handlar inte om det. Man måste vara intresserad av försäljning!
T: Hur är det med potentiella arbetsskador?
D.I: Jo, asså, vi har det ju inte som många andra arbetsplatser med lager och så, problem med ryggen och nacken och sådär. Däremot finns det ju en överhängande risk att få sticksår, alltså när man monterar strängarna på en elgitarr. Eller en bas! Här står en, så jag kan visa!
T: Jaa, okej..
D.I: Kolla här nu hur man kan råka sticka sig på det vassa!
T: Mm, sen undrar vi..
D.I: MEN jag kom också på att om man spänner en sträng för hårt så kan den ju faktiskt gå av och bara RITSCH över hela ansiktet. Det kan va farligt!
T: Ja, vi tänkte om ni kanske har några problem med höga ljud eller strålning?
D.I: Inga alls. Däremot måste jag säga att en som inte är van att stå upp mycket kommer chockas när den börjar arbeta i musikaffär. Här står man hela tiden, ibland upp emot 10 timmar per dag och deet kan man bli trött av!
T: Mm, jaa.. Okej. Tack så mycket då.
D.I: Tack tack!
Jag tyckte det var en jättesöt intervju. Arbetsskador i musikaffär? Tja, kanske tål att tänkas på!
En låtsasglammig ung vuxen i latteträsket
Efter lite funderande här på mitt klaustrofobiska kontor över min nuvarande livssituation har jag kommit underfund med att jag är alldeles för average för mitt eget bästa. Jag har egentligen ingenting i min vardag som direkt står ut från mängden. Jag läser en kurs på universitetet som jag sköter sådär, jag går på nationer på helgerna och är jättetaggad innan fastän jag vet precis vad som ska hända, och jag drygar ut min studentkassa med att jobba deltid på ett lagom upphetsande jobb. Hur många 19-åringar kan inte säga samma sak?
Vad jag också gör som för mig närmare resten av Sveriges unga tjejer är att jag köper alldeles för dyra fikor, idag när jag cyklade till jobbet så tänkte jag att jag behövde köpa mjölk till köket på jobbet eftersom jag annars måste dricka svart kaffe igen. Efter ytterligare funderande tänkte jag att jag ju lika gärna kunde köpa med mig en latte. Mitt pengasamvete brottades en stund med mitt galna begär, begäret vann såklart, och jag cyklade ifrån Espresso House 33 kronor fattigare. Jag rättfärdigade mitt beteende med att jag ju faktiskt hade 35 kronor kvar på mitt Coffeecard, och att jag därmed fick 10% rabatt.. Jag har alltså tjänat 3,30 idag!
Vad som dock besvärade mig när jag var i färd med att cykla över Kung Oscars bro var det faktum att jag tyckte det var så fruktansvärt pinsamt att komma åkandes med en latte i handen. Jag kände mig som en låtsasglammig b-kändis, som istället för att vandrandes längs Manhattan iförd mina Pradaglasögon drack en vanilla latte med sockerfri smaktillsats, klumpigt stånkade mig fram på en skramlande cykel med håret i ögonen och jackan hysteriskt fladdrande runt mig.
Nej, i fortsättningen ska jag undvika att investera i caffe latte. Latte får en bara att komma på hur otroligt lättlurad och vanlig man är. Iochförsig är det kanske ett bra alternativ till att vara märkvärdig och dricka grisblod direkt ur en termos på Lunds gator. Man får ju se det positiva i alla lägen:)
Jag är trött på
Jag är trött på lata dagar utan rutin
Jag är trött på husockuperande ungdomar
Jag är trött på att bo hemma
Jag är trött på att vara pank
Jag är trött på mitt jobb
Jag är trött på brutna naglar
Jag är trött på obäddade sängar
Jag är trött på kaffe utan mjölk
Jag är trött på harkrankar
Jag är trött på påskägg
Jag är trött på p-piller
Jag är trött på min lillebrors oförmåga att komma i tid
Jag är trött på min pappas tjat
Jag är trött på Lund
Jag är trött på sex
Jag är trött på gosedjur
Jag är trött på bananskal som aldrig når soporna
Jag är trött på djur som bajsar i min trädgård
Jag är trött på grannar som har bra liv
Jag är trött på mina knakande leder
Jag är trött på min paranoia
Jag är trött på terminen
Jag är trött på obeslutsamhet
Jag är trött på pommes
Jag är trött på laborationsredovisningar
Jag är trött på utslitna nagelfilar
Jag är trött på fågelsång när man sitter inomhus
Jag är trött på kylan
Jag är trött på stress
Jag är trött på min anskrämliga matta
Jag är trött på mina tantiga gardiner
Jag är trött på mina ruskiga tapeter
Jag är trött på salpetersyra
Jag är trött på tredje deklinationen
Jag är trött på snoppar
Jag är trött på inåtväxande hårstrån
Jag är trött på kärlekshandtag
Jag är trött på krokiga tår
Jag är trött på tv
Jag är trött på flottiga tangentbord
Jag är trött på svartsjuka
Jag är trött på att spilla ut kaffepulver över diskbänken
Jag är trött på vinfläckar
Jag är trött på för gamla gurkor
Jag är trött på min lugg
Jag är trött på rostiga cyklar
Jag är trött på bloggare
Jag är trött på pengar
Jag är trött på mens
Jag är trött på obekväma inneskor
Jag är trött på idag
Jag är trött på ficklampor
Jag är trött på majblommor
Jag är trött på blyertspennor
Jag är trött på mobilladdare
Jag är trött på snygga människor
Jag är trött på fula människor
Jag är trött på vanliga människor
Jag är trött på ovanliga människor
Jag är trött på USA:s fetmaepidemi
Jag är trött på sminkborttagningssessionen på kvällen
Att lura sig själv
Min slutsats av detta är att jag har gått och blivit korkad på senare tid. Givetvis är det ju ingen behaglig tanke som man gläds åt, utan en ganska fruktansvärd känsla. Därför tänker jag nu påbörja en process av medvetet lurendrejeri, jag ska med den list jag en gång besuttit lura och övertyga mig själv om att jag faktiskt är smart. Hur jag ska lyckas har jag ingen aning om, men jag tror att jag måste börja med att ge mig själv väldigt banala uppgifter som är så enkla att jag klarar dem med bravur. Då kommer jag förmodligen, eftersom jag är så dum, att gå på att jag är smart.
Resten av dagen hoppas jag kommer kännas liite bättre än den initiella biten. Jag ska städa mitt hemska rum, gå en promenad, städa mammas hus eftersom det är stökigt och hon är bortrest. Då kan jag vara vänlig och få utlopp för mina aggressioner på samma gång. Perfekt!
Sen tror jag faktiskt att jag ska lyxa till det med ett bad å lite uppiffning! Iochförsig, kanske itne så bra att satsa på nu när jag är korkad. Jag kommer ju antingen lyckas dränka mig i badet eller börja tro att massiva lager brunkräm i huvudet är snyggt. Hmm. Får ligga lågt.
Ikväll grillning hos Maryam med hennes jobbarkompisar. DET om något ska väl lyckas få mig på bra humör innan det dimper ner igen när jag påminns om att jag ska jobba kl 0600 imorgon bitti.
En fredag
Hursomhelt bestämde jag mig, i min uppgivenhet över att morgonen grytt, för att snooza. Detta gjorde jag till halv 10, grämde mig en stund över min obeslutsamhet, och gick sedan upp för att äta en för mig helt ovanlig frukost. Jag åt fjällyoghurt med hjortronsmak, vindruvor och en chokladbit. Till detta drack jag kaffe och granatäpplejuice. Hemskt var det, jag mådde inte alls lika bra som jag brukar göra av havregrynsgröten.
Efter frukosten skulle jag klä på mig. Alltså byta om från sovkläder. (Jag åt inte frukost naken) Min iklädnadsprocess brukar alltid vara lite omständlig, då jag har för vana att klä på mig ett plagg i taget och sedan komma på att det finns något att göra mellan varje plagg som jag absolut inte kan vänta med till senare. Just idag klädde jag på mig mina trosor och kom sen på att jag var tvungen att stänga av kaffekokaren. Jag vandrade alltså målmedvetet ut i köket för att trycka på den lilla lysande knappen. När jag kommit till hallen ser jag en man vandra omkring i vår trädgård, precis utanför glasfönstren. Jag glömde bort att jag endast var iklädd vad mormor skulle beskriva som småbyxor och gick ut i stora rummet för att kolla in mannen noggrannare. Det visar sig vara min farfar, som av någon anledning inte befann sig hemma hos sig och farmor utan vankade av och an på vår gräsmatta. När jag såg honom vrida huvudet mot huset och spana in kom jag genast på hur fruktansvärt lite jag lämpade mig att stå vid fönstret, och jag skuttade snabbt in i mitt rum i hopp om att den gamle mannen inte hade sina starkaste glasögon på sig.
Klädd och fördigkaffad skulle jag börja vandra till latinet kvart i 11. Då kom jag på att jag ändå hade ganska fett hår. Usch, tänkte jag, och stod helt stilla i typ 5 minuter och velade om jag skulle duscha innan jag gick. Jag visste att jag aldrig skulle hinna i tid om jag duschade, men gick ändå ner i källaren och tvättade håret. När jag var klar var klockan 11. Panik. Jag sprang ut i garaget och haffade min gladlynta farfader och frågade om han inte ville ta en sväng med bilen förbi SOL. Det ville han ju så gärna, och skjutsade mig till min föreläsning. Under tiden utbrast han ideligen hur lycklig han var över att jag skulle följa med till Edinburgh för att fira kusinen Kristin och hur lycklig han var över att han skulle få åka dit och träffa henne och se hur hon bor och hur LYCKLIG han var över att ha så stora barnbarn. Det var mysigt! Vill man bli glad ska man tala med min farfar..
Föreläsningen var riktigt intressant idag! Det mest intressanta var iofs en av studenterna som vanligen är i den andra gruppen men idag var med oss. Vilken man..! (och inte på ett sånt "ooh, vilken man hihi"- sätt utan ett mer negativt "oj, vilken man..."-sätt..)
Nu är det pluggande som gäller resten av dagen. Kemi ftw!
Servering
Så, nu ska jag springa massa jobbiga ärenden och äta lunch med P innan jag börjar jobba 14.30. Wiie! Jag känner mig bara så lat. Och jag har min cykel på stan efter att jag tog bussen därifrån till Maryam igår. Så då måste jag gåå ner!
ÅÅÅWWWW. Dumma kommun.
Jobb....IGT!
Jag jobbar.. Det är jobbigt! Jag behövs inte idag. Känner mig, och vet att jag är, totalt överflödig. Inga lektioner hålls denna veckan och det enda jag egentligen behöver göra är att ringa revisorn Nils och fråga om han har tid att ta hand om vår bokföring i år. Det gör jag nog nu...
Nils är nu jätteringd. Han kunde INTE ta hand om vår bokföring. Det tolkade jag det som iallafall, när han yttrade denna mening:
"Nääeeeeääaa, vet du vad, jag har häcken full i år!"
Hade jag varit av den mer kinky sorten hade jag kunnat välja att tolka denna rad som att revisorn Nils är prostituerad homosexuell som har kunder 24 timmar om dygnet alla dagar hela detta året. Eller så hade jag, om jag nu funnit det lustigt, kunnat tolka det som att han lider av en kronisk matspjälkningssjukdom vars symptom är konstant diarré. Jag gjorde dock ingenting av detta, utan valde att uppfatta det som att han inte har tillräckligt mycket tid för att ta hand om vår bokföring.
Det är fint väder ute. Ändå sitter jag här på mitt minimala kontor och stirrar in i ett gigantiskt proppskåp. Varför blir man vuxen? Hade jag varit 3 hade jag kunnat typ.. måla med fingerfärg på altanen hela dagen, äta kinderägg på en filt i trädgården eller hoppa hage med grannflickan.. Då vore revisorn Nils namn för mig ännu okänt och jag kunde förmodligen inte ens artikulera ordet "proppskåp". Eller.. Jo.. Men ändå.
Nu ringde precis en PT-kund som jag gillar att kalla dem. En potentiell kund. Hon vill att hennes son ska ta trumlektioner innan sommaren. BRA IDÉ, tycker jag, eftersom det är hon som betalar min lön.
Sol lucet omnibus
Titeln säger allt. Solen lyser på alla! Jag var så lycklig i morse när jag cyklade genom stadens solbelysta gator och log mot omgivningen. (Förutom av det faktum att omgivningen inte log tillbaka. Stadsbor!) Det finns verkligen ingenting bättre än att se en årstid bytas ut mot en annan, särskilt när det handlar om när vintern övergår i vår. "Jag vill se vimlet byta ytterplagg, jag vill se löven byta färg igen" sjunger Lars Winnerbäck. Nu handlar iochförsig den låten om när sommaren övergår i höst... Men den kan också få symbolisera vårens ankomst!
Jag har egentligen bara saker att se fram emot som det ser ut nu, både närliggande i tiden och längre fram. Ikväll är det filmkväll = alltid najs. Imorgon är det gym med Josefina och senare utgång = också najs. På lördag snor jag mammas bil och har en soloroadtrip till Simrishamn där jag ska promenera genom staden, äta glass med kusinerna och putsa mormors fönster. Det kommer bli så mysigt, iallafall om solen lyser. Annars SUGER den staden faktiskt, eftersom den ligger så nära havet som ständigt blåser in isande kalla vindar över en redan förfrusen skånepopulation.
På söndag.. Vad händer då? JO! Då är det filmkväll IGEN, och innan dess ska jag hinna planera min höst med Josefina. Kanske att vi kan tajma våra utlandsvistelser! Det hade varit så fantastiskt jätteroligt..!
Måndagen inleder en alltid lika nostalgiskt underbar påskvecka. Jag har ingen kemi, jag har latin vilket bara blir mer och mer intressant och jag KANSKE inte kommer behöva jobba både måndag och torsdag. Påskhelgen ska också spenderas hos mormor Ulla på Österlen, och med min pussvänliga släkt.
Vad jag mer har att se fram emot är.. fortsättningen på mitt liv. Ja.. Det kommer bli fantastiskt, det känner jag på mig. Jag har återfått livsglädjen, som iofs aldrig varit riktigt borta, men den är SÅ närvarande. Den slog emot mig med ALL KRAFT så fort jag öppnade ytterdörren i morse, efter en sedvanlig grötfrukost och x antal framtvingade pussar.
LIVET ÄR HÄRLIGT!
