Bakteriehärd
Jag är dessa dagar reducerad till en smittsam bakteriehärd av arbetskamrater som familjemedlemmar. Min far skickade för någon dag sedan ett irriterat mejl där han förklarade att det minsann var 5 veckor sedan på dagen som vi senast träffade varandra och att jag genast borde höra av mig så vi kunde ses. Jag hörde givetvis av mig och sa att "såklart ska vi träffas innan ni drar till fjällen på torsdag (imorgon)." Sedan berättade jag att jag varit lite krasslig dessa dagar, har ju haft feber och alla möjliga influensasymptom sedan en vecka tillbaka, men att jag nog skulle orka ses en stund. Då ändrar sig plötsligen min dotterlängtande far och förklarar att det kanske är bäst att bara prata via telefon eftersom han inte vill riskera att bli sjuk innan vandringen i de västjämtska fjällen. Visst, tänker jag, det kan man ju förstå! Men när min mor igår började whina om att jag skulle hålla mig på ovanvåningen och "RÖR MIG INTE" så känner jag mig ju som en spetälsk!
I morse mådde jag lika kasst som alla andra morgnar denna veckan. Skulle jobba kl 9 men mamma gjorde slag i saken och släpade in mig i sin mossgröna golf för att transportera mig till Linero vårdcentral på drop in. Hon drog upp mig för trapporna till det blomstrande Linero centrum och parkerade mig utanför dörrarna till sjukstugan. Där stod jag, hålögd och snorande, tillsammans med allehanda 70+-are som tålmodigt väntade på att dörrarna skulle öppnas. De var, liksom jag, där 20 minuter före insläpp, för att säkra sin plats i kön. Jag misstänker att de till skillnad från mig var ganska vana vid den sortens aktivitet.
När dörrarna väl hade öppnats tågade jag in efter en gänglig man med helskägg och en mops i famnen som han konstant kysste ömsint under tiden vi väntade utanför. Jag hade säkrat min andraplats alltså! Tog en nummerlapp och satte mig på en av väntesofforna. När det var min tur att gå in och förklara min sjukdom förklarar givetvis läkaren i receptionen att "ja, det kan ta lite tid om du vill vänta nu, ska jag istället boka in dig på en tid senare idag?" Det är alltid såhär på Linero vårdcentral! Helt galet! Jag bara "Men jag är ju den andra här idag! Hur lång tid kan det ta?" Och hon svarar "Ja, vi är lite kort om personal, vi skulle vara två läkare men ena receptionisten kom inte så nu får jag sitta här.. Och patienten före dig måste förmodligen in på sjukhus så det kan ta ett tag blablabla"
Hursomhelst väntade jag, för jag skulle ju jobba senare idag! Jag kom till slut in till en glasögonbeprydd, grönklädd flicka som ledsagade mig in till ett avskilt rum och frågade vad problemet var. Jag förklarade hur det stod till och hänvisade lite aggressivt till en viss smittospridande bakteriedaniel. Lite oroligt förklarade jag att han hade varit tvungen att ta nåt bakterieprov i näsan. Tjejen började skratta och sa:
Grönklädd flickdoktor: Jasså, nasofarisk odling! Det kan han inte ha gillat! Vi tar först ett blodprov på dig för att se om du har bakterie i kroppen. Har du det så blir det näspinnen! Ok?
Sjukdomsangripen jag: Ok
Jag hoppades som fan att jag inte skulle ha en bakterie i kroppen.
Efter några minuter skulle jag ta provtagningen och jag kom in till en tant som verkligen tvivlade på mitt sjukdomstillstånd
Tant: Ja, inte ska man va förkyld på sommaren har du väl hört? Därför du kommer hit? Får jag låna ditt finger?
Sjukdomsangripen jag: Låna på du
Tant: (Hysteriskt) HAHAHAHAHHA ja humorn har du minsann kvar trots din förkylning!
Sjukdomsangripen jag: Jadå.. (Eh va? Och sluta kalla det förkylning, jag är dödssjuk!)
Efter att ha blivit tömd på blod och efter att tanten tagit tempen på mig blev jag tillbakaskickad till den gröna flickan. Hon var lustig. Hon sprang ut i väntrummet och nästan skrek "Katjaaaaa, det blir näspinnen!!! Hihihih!!" I handen höll hon den ödesdigra pinnen och viftade med den i ansiktet på mig inför de hostande pensionärerna. Jag följde motvilligt med henne till samma rum som innan.
Grönklädd flickdoktor: Får jag bara se hur du ser ut i halsen. Gapa!
Sjukdomsangripen jag: *gapar*
Grönklädd flickdoktor: Åh, vilket fint svalg du har!
Sjukdomsangripen jag: Alltid något!
Grönklädd flickdoktor: Nu tar jag den nasofariska odlingen. Om du böjer huvudet bakåt...
Sjukdomsangripen jag böjer givetvis huvudet bakåt och den grönklädda flickdoktorn kör upp värsta instrumentet i näsan på mig.
Grönklädd flickdoktor: Vad duktig du är!
Sekunden efter hon sagt att jag var duktig började jag typ frusta och kränga med huvudet. Hon fick värsta skrattanfallet, härlig tjej.
Efter denna obehagliga procedur fick jag antibiotika utskriven till mig tillsammans med en ögonsalva för min väldigt uppenbara ögoninflammation. (Oj, de varar ju!) (No shit..)
Efter läkarbesöket (och några hundralappar mindre i plånboken) hämtade min snälla moder upp mig igen och bogserade mig till vårt hus. "KLART DU INTE KAN JOBBA IDAG! DU HADE JU 37,8!!" Hmm.. Men det var nog rätt. Jag har varit bedrövlig idag!
I morse mådde jag lika kasst som alla andra morgnar denna veckan. Skulle jobba kl 9 men mamma gjorde slag i saken och släpade in mig i sin mossgröna golf för att transportera mig till Linero vårdcentral på drop in. Hon drog upp mig för trapporna till det blomstrande Linero centrum och parkerade mig utanför dörrarna till sjukstugan. Där stod jag, hålögd och snorande, tillsammans med allehanda 70+-are som tålmodigt väntade på att dörrarna skulle öppnas. De var, liksom jag, där 20 minuter före insläpp, för att säkra sin plats i kön. Jag misstänker att de till skillnad från mig var ganska vana vid den sortens aktivitet.
När dörrarna väl hade öppnats tågade jag in efter en gänglig man med helskägg och en mops i famnen som han konstant kysste ömsint under tiden vi väntade utanför. Jag hade säkrat min andraplats alltså! Tog en nummerlapp och satte mig på en av väntesofforna. När det var min tur att gå in och förklara min sjukdom förklarar givetvis läkaren i receptionen att "ja, det kan ta lite tid om du vill vänta nu, ska jag istället boka in dig på en tid senare idag?" Det är alltid såhär på Linero vårdcentral! Helt galet! Jag bara "Men jag är ju den andra här idag! Hur lång tid kan det ta?" Och hon svarar "Ja, vi är lite kort om personal, vi skulle vara två läkare men ena receptionisten kom inte så nu får jag sitta här.. Och patienten före dig måste förmodligen in på sjukhus så det kan ta ett tag blablabla"
Hursomhelst väntade jag, för jag skulle ju jobba senare idag! Jag kom till slut in till en glasögonbeprydd, grönklädd flicka som ledsagade mig in till ett avskilt rum och frågade vad problemet var. Jag förklarade hur det stod till och hänvisade lite aggressivt till en viss smittospridande bakteriedaniel. Lite oroligt förklarade jag att han hade varit tvungen att ta nåt bakterieprov i näsan. Tjejen började skratta och sa:
Grönklädd flickdoktor: Jasså, nasofarisk odling! Det kan han inte ha gillat! Vi tar först ett blodprov på dig för att se om du har bakterie i kroppen. Har du det så blir det näspinnen! Ok?
Sjukdomsangripen jag: Ok
Jag hoppades som fan att jag inte skulle ha en bakterie i kroppen.
Efter några minuter skulle jag ta provtagningen och jag kom in till en tant som verkligen tvivlade på mitt sjukdomstillstånd
Tant: Ja, inte ska man va förkyld på sommaren har du väl hört? Därför du kommer hit? Får jag låna ditt finger?
Sjukdomsangripen jag: Låna på du
Tant: (Hysteriskt) HAHAHAHAHHA ja humorn har du minsann kvar trots din förkylning!
Sjukdomsangripen jag: Jadå.. (Eh va? Och sluta kalla det förkylning, jag är dödssjuk!)
Efter att ha blivit tömd på blod och efter att tanten tagit tempen på mig blev jag tillbakaskickad till den gröna flickan. Hon var lustig. Hon sprang ut i väntrummet och nästan skrek "Katjaaaaa, det blir näspinnen!!! Hihihih!!" I handen höll hon den ödesdigra pinnen och viftade med den i ansiktet på mig inför de hostande pensionärerna. Jag följde motvilligt med henne till samma rum som innan.
Grönklädd flickdoktor: Får jag bara se hur du ser ut i halsen. Gapa!
Sjukdomsangripen jag: *gapar*
Grönklädd flickdoktor: Åh, vilket fint svalg du har!
Sjukdomsangripen jag: Alltid något!
Grönklädd flickdoktor: Nu tar jag den nasofariska odlingen. Om du böjer huvudet bakåt...
Sjukdomsangripen jag böjer givetvis huvudet bakåt och den grönklädda flickdoktorn kör upp värsta instrumentet i näsan på mig.
Grönklädd flickdoktor: Vad duktig du är!
Sekunden efter hon sagt att jag var duktig började jag typ frusta och kränga med huvudet. Hon fick värsta skrattanfallet, härlig tjej.
Efter denna obehagliga procedur fick jag antibiotika utskriven till mig tillsammans med en ögonsalva för min väldigt uppenbara ögoninflammation. (Oj, de varar ju!) (No shit..)
Efter läkarbesöket (och några hundralappar mindre i plånboken) hämtade min snälla moder upp mig igen och bogserade mig till vårt hus. "KLART DU INTE KAN JOBBA IDAG! DU HADE JU 37,8!!" Hmm.. Men det var nog rätt. Jag har varit bedrövlig idag!
Regn och sjukdomar
Hah, det var ju värst vad jag var bra på att upprätthålla kontinuitet i min kära blogg.. Här snackar jag till höger och vänster om hur mycket jag tycker om att skriva, att jag funderar på att gå en journalistutbildning etc. och kan inte ens känna mig manad att skriva några rader om dagen i en fattig blogg. Nej, jag är ingen blondinbella, minsann.
Något jag däremot ÄR är sjuk. Jag har legat med feber i två dagar och trodde att det skulle vara över tills idag, när jag vaknar med väärsta halsontet. Jag tycker inte det är rätt sätt av naturen att behandla mig! Speciellt inte så att jag missade en jobbdag som jag gäärna hade haft kvar annars för att skrapa ihop mina slantar..
Ikväll är det dags för Mirkov/Fredde/Fredrik/Freddsson/Mirkovski/Mirkis födelsedagsfest. (Gissa vilket av namnen som är hans riktiga..?) Det kommer säkerligen bli en mycket glad tillställning, men det är ingenting som jag lär få erfara med min djävulska hals. Inte heller Daniel kommer få stor utdelning då han är minst lika risig som jag. Men det är inte mer än rätt, lite straff ska man ha om man smittar mig anser jag.
Imorgon drar vi till Simrishamn. Wohoo! Mormor ftw!
Något jag däremot ÄR är sjuk. Jag har legat med feber i två dagar och trodde att det skulle vara över tills idag, när jag vaknar med väärsta halsontet. Jag tycker inte det är rätt sätt av naturen att behandla mig! Speciellt inte så att jag missade en jobbdag som jag gäärna hade haft kvar annars för att skrapa ihop mina slantar..
Ikväll är det dags för Mirkov/Fredde/Fredrik/Freddsson/Mirkovski/Mirkis födelsedagsfest. (Gissa vilket av namnen som är hans riktiga..?) Det kommer säkerligen bli en mycket glad tillställning, men det är ingenting som jag lär få erfara med min djävulska hals. Inte heller Daniel kommer få stor utdelning då han är minst lika risig som jag. Men det är inte mer än rätt, lite straff ska man ha om man smittar mig anser jag.
Imorgon drar vi till Simrishamn. Wohoo! Mormor ftw!
