Vilken helg!(?)
Jag börjar få seriös panik. När jag var liten och väntade på något, som exempelvis när mitt födelsekalas skulle börja och gäster skulle komma, kunde jag få svaret "om 45 minuter". Ett ganska lämpligt svar, om det nu är 45 minuter tills någonting ska börja. Det tycker jag nu, men det tyckte jag absolut inte då. Att höra "45 minuter" var ungefär ekvivalent med aldrig. Det var en ofattbart lång stund med väntandets plåga och pina.
Nuförtiden har jag samma problem, fast tvärtom. Tiden går så vansinnigt fort! Här sitter jag en söndagkväll och undrar hur jag egentligen spenderade all den tid från det att jag kom innanför dörren efter handbollsmatchen i torsdags. Jag har ju knappt gjort någonting!
Okej, det var inte riktigt sant. I fredags hade jag körlektion där jag blev smärtsamt medveten om hur otroligt oförberedd jag är inför den kommande uppkörningen. Jag blir för nervös. Iaf, efter det var det dags för att bli blodgivare med P. Vi åkte till blodcentralen, höll huvudena högt för vårt goda samvete men bara Ps huvudhöjning återstod efter besöket. För små blodkärl, pyttsan... Jaja.. Fredagskvällen bestod av thaimat och vampyrfilm med liten Sara, var sällskap jag får njuta av någon gång i månaden. Detta var en sådan dag, och vi såg Twilight! Den var jättesöt, om än något amerikansk för min smak (jämför med Låt den rätte komma in) och man blev ju lite jättekär i killen där. Kärleken till filmskådisen luckrades dock upp så snart vi kom ut från biosalongens dunkel ut i nattens mörker över Mårtenstorget. Vi träffade av en händelse en rättså full tjej som uppenbarligen mådde mycket dåligt. Det visade sig att någon just hade förgripit sig på henne, våldtagit henne. Känns hemskt att skriva orden, men så var det. Hon grät och visste inte vart hon skulle ta vägen, vilket gjorde att jag och Sara genast sprang till närmaste poliser (vilka råkade befinna sig på Mårtenstorget också). Vi förklarade situationen och de var väldigt hjälpsamma och hjälpte oss leta reda på henne då hon precis vandrat iväg. Är det något jag blir upprörd över så är det sånt där. Och att det är så självklart för oss att ändå rättfärdiga brottet med ett "hon var full". Hur kan man ens försöka att försvara det? Någonstans vet man väl att ingen människa har rätt att röra en annan mot dens vilja OAVSETT vilket stadium den befinner sig i. Jaja, tagen å dann gick jag hem till Sara och lugnade ner mig med en kopp te. Sen bar det av hemåt. Lördagen var oerhört seg. Jag gjorde nog ingenting egentligen. Min inaktivitet under dagen fick mig att bli sugen på Es förslag om att gå ut och dansa. Väl ute, dansandes, kände jag väl att det inte var en så bra idé ändå. Men visst, några skak med rumpan blev det allt.
Så idag.. Första advent. Givetvis gick jag till kyrkan och lyssnade på min predikande mamma. Hon är duktig hon. Domkyrkan var fylld av människor, det fanns ingen ledig sittplats, och knappt någon ledig ståplats! Efter det följde jag med mamma och mammamannen hem och åt lunch med dem innan jag gick hem till andra bostaden. Nu väntar konsert med Hojfen Balagan på Mejeriet!
Men ändå.. Vart tar tiden vägen mellan alla dessa events?!
Reslust!
Jag fick visa bilder från USA, när vi var i Chicago och San Fransisco, från Texas och Island, fjällenbilder, Pragbilder och givetvis de från Syrien. Jag längtade jättemycket tillbaka till Usa faktiskt. Fastän allt är så plastigt och extremt så är det väldigt trivsamt (speciellt när man råkar få bo i detta huset:)
Här står kära kusin Kristin redo för vad som ska komma att bli en otroligt plågsam tennismatch, där divalater var en avgörande ingrediens:)
Nu, medan jag befinner mig i denna nostalgiska dvala, kan jag passa på att tänka tillbaka på hur jag och Kristin spenderade våra långa dagar där i Indiana. Våra tre bryllingar hade fullt upp med sina frivilligt valda åtaganden, Blake och Grant volontärarbetade i en fattig sommarskola inne i Chicago medan Lainey typ...sprang. Antingen solade vi i den 36-gradiga värmen, spelade basket på basketplanen i deras trädgård eller åt M&M:s som var väldigt lätta att springa och sno i deras godisrum. Ja, de hade ett godisförråd, det var liksom en dörr in i ett rum fullt av socker och fett, inte en skåpslucka som vi dödliga brukar ha vårt godis bakom...
En av favoritdelarna av resan tyckte jag var vandringen i Yosemite. Faktiskt. Friluftsmänniska som man är. Det problematiska för både mig och kusinen var lunchen vi hade med oss för vår 9-timmarsvandring. Eller snarare avsaknaden av lunch. Vi fick med oss vars en dubbelmacka, alltså två skivor av det ljusaste av ljusa bröd, med peanutbutter & jelly på. Som tur var hade vi delat denna macka i två delar så att det iallafall kändes som att man åt två mackor. Fruktansvärt. Men gott var det iallafall! Vad som däremot var allt annat än gott var snacksen vi fick med oss i små plastpåsar. De var så äckliga att vi var tvungna att ge bort det till ekorrarna:
Ja, jag har enorm reslust just nu!
LENIN
P: Jag vet vad jag vill att mitt barn ska heta.
Vi: Vaddå?
P:Levi
E: VA? Ska det heta LENIN?
Jag tror personligen att man hade ifrågasatts ganska mycket av typ alla runt omkring om man hade gett sina barn namnen Lenin och Stalin. Och så tror jag även att ungarna skulle få en hyfsat tuff uppväxt. Typ i skolan. "Vem var nu den fruktansvärde ryska diktatorn som dödade så många? Ja, Lenin?" Men det är bara en känsla..
Morgonens filosofi:
I'm singing in the rain --> UNDERBAR, eller hur?
Raindrops keep falling on my head --> så mysig text och så mysig melodi. Melodin låter lite norsk faktiskt, upp å ner, upp å ner..
It's raining men --> Lite svårt att avgöra om det är det kraftfulla HALLELUJAH som gör låten glad och härlig, men jag tror att regndelen spelar en avgörande roll även här..
Regnet öser ner - tiddelipom allt mer ju mer - tiddelipom, det regnar. --> Nalle Puh sjunger förskräckligt mysigt om regn (fast mest snös vräker ner)
Ett stilla regn --> Ted Gärdestad. Man blir sugen på regn när man hör den!
Wiie!
Underbara farfar
Hursomhelst, farfar bytte däcken och återvände sedan in i huset helt lysande lycklig. Han älskar att göra nytta! Pappa kokte kaffe och vi satte oss vid köksbordet och sen började pappa springa rundor eftersom han förstått att han denna dagen liksom alla andra skulle komma för sent till vad det nu är han ska åka till. Jag och farfar satt själva kvar, han i 50 år gamla kläder som nu fungerar som slitkläder och jag i min mjukisdress med handduksturban om håret.
Farfar: Nääämen guud vad du ser pigg och frisk ut! Härligt! Du mår bra va?
Jag: Jag mår jättebra, men jag lovar att jag kan se fräschare ut än såhär..
Farfar: Äh, det behövs inte, prima liv! Och du pluggar och jobbar lite? Ah, det är perfekt, man ska kombinera nytta och nöje fast du kanske ser det som nytta och nytta eller haha nöje och nöje kanske? Jaa... Jag kommer ju ihåg hur vi jobbade då för lääääängelängesedan, vi va ute och vi cyklade och dansade och det var ju slitsamt men så härligt det är ju annat än det man ser idag, det stod ju i Sydsvenskan att 16, 16 timmar satt en såhär (visar med händerna ett slags försök till att imitera någon som fingrar på ett tangentbord till en dator)
Jag: Ja, typ som Olof?
Farfar: VA? Sitter han i 16 timmar också? Det ger ju ingenting, trams! Men Olof har ju tjejer också!
Jag: Tur det annars hade han säkert suttit i 16 timmar.
Farfar: Jag vet inte om han har disciplinen till det, det är väl bara kineser och sånna som klarar av det. Man använder ju internet till allt nuförtiden, ja som Olof och hur han hittar tjejerna.. Jag kommer ihåg på min tid. Då dansade man! Jag och flera andra pojkar från Stångby brukade cykla runt, ibland till Stävie, det var en fin dansbana.. Men en gång cyklade vi till Dösjebro kommer jag ihåg.. HAHAHA det var livat! Då var det jag och tre andra pojkar som åkte dit en lördag. Det var alltid på lördagar. Då satt bonnpojkarna på loftet och tittade på oss, men sen fick vi ju åka därifrån fortare än kvickt. Det tyckte inte de om, att vi dansade med deras jäntor!
Jag: Haha, blev ni hotade då?
Farfar: Jaa, visst blev vi det! Usch ja, där hade vi cyklat en timme för att ta oss till Dösjebro och så tvingade de iväg oss. Förbjuden mark ! HAHA! Men nä, nu ska jag gå.. Jag ska bara ge dig en liten liten slant, (tar upp plånboken och bläddrar bland kvitton och dylikt) Äsch, det var ju attans att jag inte hade mer pengar, men ta detta och köp.. ja.. kaffefilter eller nåt. (smugglar effektivt över några sedlar och tittar lite nervöst över axeln för att inte pappa ska ha sett detta. En klassiker! )
Finns det gulliga gubbar är farfar definitivt en av dem.
Det är med stolthet i blicken..
Idag har jag sovit och sedan pluggat. Skriver ju mitt lilla arbete om språkinlärning hos barn. Det visar sig att jag suger på att analysera just föregående nämna företeelse...!
Uppe med tuppen
Morgonstund har guld i mund!
Tips för en överraskande pigg och fräsch morgon:
1. Gå upp i tid. Det finns inget jobbigare än att offra all morgontid för en timmes snoozande, för då hinner man varken duscha, äta eller göra sig iordning. Dessutom förstörs det mesta av dagen genom att man måste stressa för att hinna till vart man nu ska direkt på morgonen.
2. Kalldusch! Det låter fruktansvärt, och är det till viss del också, men du har aldrig upplevt en skönare "efter-duschen"-känsla. Ta en kalldusch direkt när du vaknar, sen är du fit for fight för resten av mina tips!
3. Ät en stor och härlig frukost. Och ta tid på dig..! Det är aldrig bra att bara slänga i sig ett par mackor eller ännu värre att inte äta alls. Mitt tips är havre och quinoagröt från Frebaco! Ta 1 dl gryn, blanda med en nypa salt, 1 dl vatten och 1 dl mjölk och koka upp tills den får hyfsad grötkonsistens. Ha gärna i en 0,5 msk linfrön och kanske 1 msk solrosfrön. Mums! Ät med lingonsylt och mjölk eller banan och mjölk! 
4. Gå dit du ska på morgonen. Det kan vara tandläkaren, skolan, jobbet, vad som helst. Bara gå! Det är jätteskönt, nyttigt och uppfriskande..!
Så, nu ska jag gå till föreläsningen! God morgon!!!!!
äm nä häxona tyckte inte om barbihästana
Nej, det är verkligen inte det lättaste att försöka urskilja grammatiska morfem eller syntaktiska meningar ur detta. Sen är det alla tecken... Som ^ och #. # betyder att på det stället som tecknet står infinner sig en paus av obestämbar längd. Skitbra.
Min uppgift med arbetet är att jämföra Roger Browns språkinlärningsstadier med ett random barns stadier. Man vill ju gärna komma på något nytt och intressant när man gör en empirisk undersökning, men jag har redan märkt att hans jäkla teori ju faktiskt stämmer och hur kul är det då att sitta och undersöka? Nä.. Varför kunde jag inte hittat transkriptionerna från en liten efterbliven unge istället för en helt normal som följer alla regler?! Så att jag kan säga att teorin inte stämmer och få formulera en egen? Nä, nu är jag så uttråkad av detta att det kommer bli ett grymt sakrastiskt arbete. Det känner jag på mig.
Måste också skriva en till störig sak. Min tidigaste transkription är från när min unge (Tea) var 18 månader och 10 dagar. Hon var minsann inte lika rapp i käften som jag i den åldern och säger endast (och då menar jag ENDAST) fraser som "daa", "nä", "gä", "äjaja", "äla", "a" och "jaja". Japp, här finner vi vetenskapen, forskare!
Kreativitet
När man, som jag, pluggar på heltid utan att det för den sakens skull behövs pluggas på heltid händer det intressanta saker i hjärnan. Man vet att man egentligen ska ägna typ 8 timmar om dagen åt att läsa om det man pratat om på föreläsningarna, och den vetskapen brottas med det faktum att det verkligen inte behövs för att uppnå målen med kursen (dvs få godkänt, eller tom väl godkänt). Jag är en sådan person som måste ha kniven mot strupen för att någonting kreativt ska hända. Med detta inte sagt att jag brukar göra dåligt ifrån mig, då jag faktiskt också är en person som iallafall vill ge sken av att vara intresserad och kunna prestera. Jag gör, om än i all hast, ett ganska bra jobb för det mesta. Därför är det frustrerande att jag som det ser ut nu inte behöver göra så mycket! Hade det varit så att jag inte ens hade pluggat utan bara haft ett sabbatsår hade jag säkert vibrerat av önskan att vara kreativ och jag hade med all sannolikhet åstadkommit mycket mycket mer än jag gör dessa dagar, då jag ägnar all min tid åt att skjuta upp mina måsten. Frustrerande..!
Spatserande
Idag gick jag till stan, häärligt, och fikade sedan med två vänner. När det var dags att gå hem kände jag inte för att gå hem, utan vandrade långa vägar på gråa gator! Det var en så pass intensiv promenix att sista kilometern nästan stapplades fram istället för vandrades eftersom jag hade så ont i mina ben. Nu kanske det låter som att jag har ett riktigt tråkigt liv. Men jag måste påminna er; jag matar ännu inte ankor i stadsparken. (Jag nöjer mig med duvorna i trädgården.)
Radiostjärnan Katja
ZzzZZzzzzZZZzz
Ude å ränner
Såhär hade mormor beskrivit min fredagskväll. Jag var ude å rann. Jag och Plinsson var på Hallands med lite folk och hade roligt. Det var ju Halloween och allt, vilket jag hade missat fullständigt i min klädsel, men till de som påpekade det (ok, 1 pers) försvarade jag mig med att jag hade svarta byxor på mig och blodsprängda ögon. Han köpte inte det, som den fullfjädrade amerikan han var. Det var en ganska lustig konversation jag hade med honom.
A (amerikan): Last year at Halloween, I was dressed as a fireman with orange pants and no shirt on..! And a helmet too!
Jag: Ok, that sounds nice but.. isn't Halloween all about being scary?
A: Haha, that's a common misunderstanding here in Sweden.. It's about being sexy!
Jag: I see.. but in a ghost-related way?
A: No no, not at all.. Just sexy. Like, the girls should wear tiny outfits and the guys should be really manly.
Jag: But if that's the only point with Halloween, what's with the horror movies, the blood and the scary pumpkins?
A: Ahh I see what you mean.. It started out like a scary holiday, now it's just an opportunity to be a slut for one night.
Dessa amerikaner...
