äm nä häxona tyckte inte om barbihästana

Vad har jag gett mig in på?! Tills på tisdag ska jag ha skrivit ett flera sidor långt arbete om stadier i barns språkutveckling. Arbetet ska jag skriva på grundval av ett stort nummer transkriptioner av ett barn som vid olika tillfällen blivit inspelat på band under samtal med föräldrar eller andra vuxna. Det är ju kul att titta på transkripitionerna och undersöka milstolparna i ett barns språkinlärningsbeteende, men det är inte alltid meningarna barnen säger ser ut som rubriken här ovan. Ibland kan man hitta t.ex. detta: "dä^ä # kacka" eller detta:  "bä hippi". Whattehell menar ungen liksom? Blä, en hippie?

Nej, det är verkligen inte det lättaste att försöka urskilja grammatiska morfem eller syntaktiska meningar ur detta. Sen är det alla tecken... Som ^ och #. # betyder att på det stället som tecknet står infinner sig en paus av obestämbar längd. Skitbra.

Min uppgift med arbetet är att jämföra Roger Browns språkinlärningsstadier med ett random barns stadier. Man vill ju gärna komma på något nytt och intressant när man gör en empirisk undersökning, men jag har redan märkt att hans jäkla teori ju faktiskt stämmer och hur kul är det då att sitta och undersöka? Nä.. Varför kunde jag inte hittat transkriptionerna från en liten efterbliven unge istället för en helt normal som följer alla regler?! Så att jag kan säga att teorin inte stämmer och få formulera en egen? Nä, nu är jag så uttråkad av detta att det kommer bli ett grymt sakrastiskt arbete. Det känner jag på mig.

Måste också skriva en till störig sak. Min tidigaste transkription är från när min unge (Tea) var 18 månader och 10 dagar. Hon var minsann inte lika rapp i käften som jag i den åldern och säger endast (och då menar jag ENDAST) fraser som "daa", "nä", "gä", "äjaja", "äla", "a" och "jaja". Japp, här finner vi vetenskapen, forskare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0