Spatserande
Jag börjar förstå alla sånger som handlar om promenader genom stan, med eller utan sällskap. Det är ju jättemysigt att gå, särskilt när man kan gå och iaktta märkliga människor och tjuvlyssna på intelligensbefriade konversationer mellan märkliga människor.
Idag gick jag till stan, häärligt, och fikade sedan med två vänner. När det var dags att gå hem kände jag inte för att gå hem, utan vandrade långa vägar på gråa gator! Det var en så pass intensiv promenix att sista kilometern nästan stapplades fram istället för vandrades eftersom jag hade så ont i mina ben. Nu kanske det låter som att jag har ett riktigt tråkigt liv. Men jag måste påminna er; jag matar ännu inte ankor i stadsparken. (Jag nöjer mig med duvorna i trädgården.)
Idag gick jag till stan, häärligt, och fikade sedan med två vänner. När det var dags att gå hem kände jag inte för att gå hem, utan vandrade långa vägar på gråa gator! Det var en så pass intensiv promenix att sista kilometern nästan stapplades fram istället för vandrades eftersom jag hade så ont i mina ben. Nu kanske det låter som att jag har ett riktigt tråkigt liv. Men jag måste påminna er; jag matar ännu inte ankor i stadsparken. (Jag nöjer mig med duvorna i trädgården.)
Kommentarer
Trackback
