springkallekamel

Är det någon som bara utstrålar glädje och trivsel så är det min farfar. Han gick precis hem härifrån efter att ha kommit vid 10-tiden för att byta pappas däck på bilen. Jag tycker givetvis det är häftigt att han, med sina snart 83 år, pallar byta till vinterdäck och dra upp pråmen och båten från bäcken i Vomb som han gjorde igår. Vad jag inte riktigt finner lämpligt är att min fullt friska femtiotrefader ringer honom så fort det vankas ett hårt krävande fysiskt arbete eller någon slags reparation av något slag...
Hursomhelst, farfar bytte däcken och återvände sedan in i huset helt lysande lycklig. Han älskar att göra nytta! Pappa kokte kaffe och vi satte oss vid köksbordet och sen började pappa springa rundor eftersom han förstått att han denna dagen liksom alla andra skulle komma för sent till vad det nu är han ska åka till. Jag och farfar satt själva kvar, han i 50 år gamla kläder som nu fungerar som slitkläder och jag i min mjukisdress med handduksturban om håret.

Farfar: Nääämen guud vad du ser pigg och frisk ut! Härligt! Du mår bra va?
Jag: Jag mår jättebra, men jag lovar att jag kan se fräschare ut än såhär..
Farfar: Äh, det behövs inte, prima liv! Och du pluggar och jobbar lite? Ah, det är perfekt, man ska kombinera nytta och nöje fast du kanske ser det som nytta och nytta eller haha nöje och nöje kanske? Jaa... Jag kommer ju ihåg hur vi jobbade då för lääääängelängesedan, vi va ute och vi cyklade och dansade och det var ju slitsamt men så härligt det är ju annat än det man ser idag, det stod ju i Sydsvenskan att 16, 16 timmar satt en såhär (visar med händerna ett slags försök till att imitera någon som fingrar på ett tangentbord till en dator)
Jag: Ja, typ som Olof?
Farfar: VA? Sitter han i 16 timmar också? Det ger ju ingenting, trams! Men Olof har ju tjejer också!
Jag: Tur det annars hade han säkert suttit i 16 timmar.
Farfar: Jag vet inte om han har disciplinen till det, det är väl bara kineser och sånna som klarar av det. Man använder ju internet till allt nuförtiden, ja som Olof och hur han hittar tjejerna.. Jag kommer ihåg på min tid. Då dansade man! Jag och flera andra pojkar från Stångby brukade cykla runt, ibland till Stävie, det var en fin dansbana.. Men en gång cyklade vi till Dösjebro kommer jag ihåg.. HAHAHA det var livat! Då var det jag och tre andra pojkar som åkte dit en lördag. Det var alltid på lördagar. Då satt bonnpojkarna på loftet och tittade på oss, men sen fick vi ju åka därifrån fortare än kvickt. Det tyckte inte de om, att vi dansade med deras jäntor!
Jag: Haha, blev ni hotade då?
Farfar: Jaa, visst blev vi det! Usch ja, där hade vi cyklat en timme för att ta oss till Dösjebro och så tvingade de iväg oss. Förbjuden mark ! HAHA! Men nä, nu ska jag gå.. Jag ska bara ge dig en liten liten slant, (tar upp plånboken och bläddrar bland kvitton och dylikt) Äsch, det var ju attans att jag inte hade mer pengar, men ta detta och köp.. ja.. kaffefilter eller nåt. (smugglar effektivt över några sedlar och tittar lite nervöst över axeln för att inte pappa ska ha sett detta. En klassiker! )

Finns det gulliga gubbar är farfar definitivt en av dem.