springkallekamel

Det är verkligen sjukt hur mycket läraren gör ämnet intressant. Jag hade som vanligt föreläsning i förmiddags där vi pratade om språk, kommunikation och tänkande och huruvida språket man talar influerar tanken. Det är skitkul, verkligen jätteintressant! Föreläsaren är också kunnig, han förklarar bra på sin aningen knaggliga svengelska, men det är någonting med honom som söver mig. Jag slutar liksom lyssna, börjar riva bort mitt gamla nagellack, klickar ut alla stift ur min penna för att sätta in dem igen och göra om proceduren, ja, jag gör alla möjliga sorters saker för att få tiden att gå. Och sen efteråt ångrar jag att jag inte lyssnade, för jag tycker ju om ämnet! Det är märkligt.. Är det inte?