springkallekamel

Åhh vad jag blir trött på allt prat om stress! Inte på ett "stress-är-en-modern-sjukdomsmyt-som-banar-väg-för-fritt-försäkringsfusk"-vis alls utan trött på det faktum att dagens moderna människor nästan alla har stressymtom som de ignorerar, till följd av en mer begränsad individ både mentalt och fysiskt. När ska vi lära oss att ta stressen på allvar? Det är alldeles för många som uppmärksammar det faktum att de blivit sjuka av stress när de drivit den så långt att de pekar mot framtiden bara för att bryta pekfingernageln mot en snabbt växande vägg.

För ett par veckor sedan fick jag uppleva stressens dubbelmoral i samband med att jag jobbade på Magasinet för att servera kyrklunch till Domkyrkans anställda. Temat för lunchen var mental hälsa och under måltidsförloppet pratade 2 olika kvinnor om stressfenomenet, en som nyligen är tillbaka i tjänst efter utbrändhet och en som jobbar för Alpha Vitae med stresshantering och rehabilitering. Jag själv var begravd i ett Kebnekaiseliknande berg av smutsdisk under tiden för den f.d. utbrända kvinnans utläggning men var klar och kunde sticka ut huvudet från köket då Alpha Vitae-kvinnan talade. Hon berättade att det är enkelt att få stressymptom i dagens samhälle eftersom det är populärt bland oss människor att tro att vi ska göra absolut så många saker som möjligt samtidigt. Medan vi cyklar till föreläsningen på SOL-centrum ska vi samtidigt ta emot det inkommande samtalet från arbetsgivaren som givetvis undrar om vi kan arbeta nästa lördag, varpå vi med vår enda lediga hand försöker hala upp vår kalender ifrån det stängda facket på handväskan som ligger under ytterkläderna i cykelkorgen. Likadant ska vi i normalt ostressiga situationer göra fler saker samtidigt än vad som är nödvändigt eller effektivt. På kvällarna, t.ex., när det är dags för den dagliga tandborstritualen så är det allt annat än tandborstning det handlar om. In med borsten i munnen, sen är det nog med det och vi traskar löddermunnade till TV:n, zappar fram det minst ångestframkallande kvällsprogrammet samtidigt som vi går in på datorn för att kolla alla de sidor vi alldeles precis varit inne och kollat på för att se så att ingenting nytt har hänt. Efter ett tag blir datorn och TV:n så fängslande att vi glömmer bort vårt mintsmakande skaft som hänger ut ur mungipan. Med lite tur kommer vi åter ihåg vad borsten hade att göra i vår mun och vi avslutar vårt tandborstande för kvällen.

Känner ni igen er? Det gör jag och det kan möjligen bero på att jag återberättat händelser från mitt verkliga liv. Som det en gång såg ut, menar jag, för jag är inne i min avstressningsfas just nu! Det kvinnan berättade, att vi ska vara närvarande i stunden, är något jag verkligen tror på för att undvika stress. När vi borstar tänderna SÅ BORSTAR VI TÄNDERNA!! Inget annat! Vi granskar vår mun i spegeln, ser borsten glida över de kaffedrabbade gaddarna och bara borstar! För hur oproduktiva vi än må känna oss när vi står där som fån och tycker att tiden glider förbi så kan jag i min enkla och inauktoritära person nästan garantera att vi aldrig förr genomfört en så produktiv och effektiv tandborstning! Och dessutom är det inte viktigt att kolla mailen klockan halv tolv en tisdagkväll. Speciellt inte när du var inne 23:14 senaste gången.

En annan sak som relaterar till detta är innehållet i den bok jag med spänning tog mig igenom igår och idag. "Socker och fett - på gott och ont", skriven av Charlotte Erlanson-Albertsson tar upp stress i samband med aptitstimulering. Stressen har en så galen inverkan på vår hälsa genom att påverka vår aptit och kosthållning. Ett tips (som alla vet om men aldrig gör) är att aldrig någonsin inta en måltid framför TV:n. TV:n blir det primära vilket gör att vi inte ägnar oss så mycket åt själva maten och då är det lätt att äta för fort och för mycket. Dessutom är TV:n uppstressande och lätt att fastna vid efter maten när vi egentligen borde göra annat.

God natt, sov gott och stressa inte!