Drickheroin
Jag, mormor, moster Lena, kusinerna Sally och Alice, mamma och Olof var ute och gick vid vattnet, vid en jättestor och bred brygga. Vi gick på någon promenad av något slag, men precis innan jag hade anslutit med gänget hade jag promenerat själv och hittat en limflaska (tror jag det var) som innehöll drickheroin. Det var en helt genomskinlig vätska som luktade sprit fast starkare liksom. Jag bestämde mig genast för att lämna in denna flaskan till polisen och hoppades på att jag skulle få en slant för att jag skulle vara så duktig.
När jag hade träffat alla släktingar började jag gå med dem istället för ensam. Jag studerade mitt drickheroin noga och berättade för Lena och mormor om mitt fynd och att jag skulle lämna det till polisen och av någon anledning hällde jag samtidigt upp allt heroin i ett vinglas. Oturligt nog hade inte mormor hört vad jag berättat och helt plötsligt räckte hon sig efter vinglaset med drickheroinet och säger "jag är minsannn lite törstig", sedan svepte hon glaset. Efteråt sa hon "men detta smakar ju inte som vatten!". Jag blev jätterädd och ropade "Kräks, mormor, du måste kräkas!" och mormor gick ner mot bryggkanten till en sån där stege som leder ner till vattnet. Hon klättrade ner och vi andra väntade på henne.
Efter en lång tids väntan förstår vi att mormor inte skulle komma upp. Jag började gråta och sa till de andra att hon antagligen var död eftersom hon fått i sig så myckete heroin att hon nog hade ramlat ner från stegen och drunknat. Konstigt nog höll alla med mig och blev ledsna, men ingen brydde sig om att kolla upp saken närmare utan vi gick hem för dagen.
Nästa dag begick samma grupp människor sig till bryggan igen. Nu fick vi för oss att vi nog skulle kontrollera det där med mormor ändå, så vi klättrade ner för stegen till vattnet och upptäckte då att det fanns ett stort rum under bryggan. I detta rum låg mormor och sov i en säng (rummet var helt tomt förutom en säng). Vi hoppade ner, väckte mormor och såg till att hon levde. Det gjorde hon och det första hon sa var "har du mer av det där konstiga vattnet?". Jag förklarade att nej, det hon hade druckit var drickheroin och att vi trott att hon inte överlevt. Då säger mormor eftertänksamt "sånt trodde jag då aldrig att jag skulle syssla med!"
Detta drömde jag inatt. Nu låter det lustigt, men vilken ångest jag kände när jag vaknade.. Hu!
