springkallekamel

Högskoleprovet... Det kära högskoleprovet. Det kära, kära högskoleprovet. Det är väl ungefär nu som alla förstår att jag inte alls tycker att högskoleprovet var särskilt kärt, avslöjat av de många upprepningarna. Nä, det gick faktiskt inte så bra denna termin. Det började gå fel redan innan provet började. Jag kom till Polhem, såg på min kallelse att jag skulle skriva provet i sal 3117 och sitta på plats 70. Konstigt, kommer jag ihåg att jag tänkte, eftersom det var samma sal och ungefär samma plats som förra året. Hursomhelst, när dörrarna öppnade 0830 smet jag in i den sal som examinerade polhemare helst vill glömma, sal 3117 också känd som 310!
Hursomhelst.. Jag gick fram till plats 70 på vilken det står Markus nånting och även sitter en snubbe (förmodligen Markus då..). Jag fattade ingenting och tog upp kallelsen. Den var daterad i april 2008. Jag hade tagit förra årets kallelse! DARN. Gick till provvakten och sa att jag inte hade kallelsen med mig utan att jag hade råkat ta förra terminens. "Det är lugnt" sa han "vi har papper på dig! Sålänge du vet var du ska vara alltså." Det visste jag ju inte, nähä, gå till personalrummet. Jag sprang till personalrummet där en kvinna står med en jättepärm och snackar med en kille. "Men du ska vara i aulan på Katedralskolan" hör jag henne säga till denne man, hos vilken paniken stegrar och han nästan dyker ut ur personalrummet för att ta sig till Katte på kortast möjliga tid. Då var det min tur. Låt det vara Polhem. "Jaha, då ska vi se, ja, sal 3101." Yeeeees, SKÖNT.
Detta var strapatsen för helgen. Ja, det var verkligen det allra mest händelserika på 48 timmar. Weei..

Annars har denna helgens sysselsättningar endast och utan undantag bestått av plugg. Och lite filosofier kring en stackars sate vid namn Kalle Kamel. Nu drar jag till tentan.