springkallekamel

Detta (ovanstående) heter min nya kurs som började idag om man ska tro föreläsaren. Den verkar faktiskt ganska rolig och det är väldigt mycket folk på föreläsningarna. Eller ja, föreläsningen, eftersom jag bara haft en. Faktum är att det var exakt antal till att fylla upp salen, lika många språknördar som stolar. Kursen hålls på engelska, vilket är ganska roligt eftersom det är typ 40 pers men bara 2 som inte förstår svenska, så alla svenskar sitter där och knagglar med sina påfallande svengelskt präglade försök till amerikanska eller brittiska dialekter och jag undrar om de internationella förstår det mycket bättre än de hade förstått svenska..
Nej jag skojar, alla är mycket bra på engelska. Nästan så bra att jag drar mig för att prata. Jag fick lite halvpanik när det var dags för en presentationsrunda. (Varför ska man egentligen ha presentationsrundor när man läser en liten 7,5-poängskurs på universitetet? Det är ju inte så att man på nått sätt kommer kunna/vilja/behöva lära sig namnen på 40 okända människor på den korta tiden och även om man hade det så kommer man inte ens med en oerhörd koncentration komma ihåg mer än 10% av namnen från en presentationsrunda! Och dessutom, det man mer berättar på sin presentationsrunda på universitetet är redan givet. "Jag läser just nu en 7,5-poängskurs inom ramen för lingvistik" - ja, jag vet?!?) 

För att återkomma till huvudlinjen (som fonetikerföreläsaren alltid säger) så började jag slipa på vad jag skulle säga för att presentera mig redan när första personen i andra änden av salen började prata, för att inte låta som alla andra. Men jag kom på att det var en ganska omöjlig uppgift, då alla andra berättade vad de utbildade sig till och vilken kurs de läste. Den enda punkten jag skilde mig på var att jag inte riktigt utbildar mig till nånting.. Så sa att jag var intresserad av språk. Det var alla andra också.