Inte svära i kyrkan
I morse vikarierade jag för städaren i Domkyrkan. Jag städade alltså i Domkyrkan. Senast var när jag jobbade i somras.
Konversation nr 1:
"Chef": Tjeena, tillbaka till brottsplatsen ser jag! (aningen hes/skrovlig röst)
Jag: Yes
"Chef": Jadu, inte många som jobbar idag men det kanske skulle behövas.. Ja, vi var ute och festade igår, gänget här du vet..
Jag: Jasså? (Jag försöker urskilja om jag kan se några rödsprängda ögon men det går inte i kyrkdunklet.)
"Chef": Ja, vi kom ju inte hem förrän midnatt. Och sen fick jag gå upp igen halv 6, så jag är liksom liiite trött idag.
Jag: Det hade jag också varit.
"Chef": Just det, ingen ringde dig om igår eller? Inte ens K?
Jag: Nääee
"Chef": Nähä, nä nu får vi jobba va? (GÄSP)
Det är så det går till i kyrkan..? Detta förbryllade mig ett tag, ungefär ända tills mina tankar ockuperades av konversation nr 2:
Man: (stormar in i kyrksalen muttrandes för sig själv och sätter sig ner på en bänk.) Näää för faaaan Gud, asså.. Du din jäävla hycklare. DU är ingenting mer än ett djävulens grishuvud, ett fett och blodigt jävla grishuvud. VA?
Gud: *tystnad*
Man: (skriker) Vem faaan tror du att du är eller? Du sitter där på din helvetes jävla piedestal och bara brinner, du BRINNER ditt grishuvud! faan.. nääe! Du har förstört ALLT, ja allt, ja allt, ja allt och sen vågar du bara briiiiiiinna i ett litet LJUS! (KRASCH BOM BRAK)
Jag går förbi med min mopp och undrar varför ingen kastar ut denne vilsne man som uppenbarligen försökte demolera kyrkan.
Man: hallå? HALLÅÅÅÅÅ?
Jag fattar att det är mig han kallar på och vänder mig om.
Man: (vänlig röst) jo, det var såhär att jag liksom råkade ha sönder en liten flaska här och så såg jag dig med moppen så jag undrar bara om du skulle vilja torka upp vätskan?
Jag: Det kan jag göra
Man: Tack. Här är fläcken. (pekar) Där nere, på golvet alltså. Ursäkta mig.
Mannen går bort till damen i informationsdisken.
Man: Ehm, ursäkta.. Är det tillåtet att prata skit med Gud?
Hahaha, mycket artig fråga, men något säger mig att han kanske borde frågat innan han började gorma om grishuvuden så att alla besökare fick utrymma kyrkan fortare än kvickt. Jag fick veta senare att mannen ofta kommer till kyrkan och ber, men att hans humör har en tendens att växla fort. No shit tänkte jag.
Konversation nr 1:
"Chef": Tjeena, tillbaka till brottsplatsen ser jag! (aningen hes/skrovlig röst)
Jag: Yes
"Chef": Jadu, inte många som jobbar idag men det kanske skulle behövas.. Ja, vi var ute och festade igår, gänget här du vet..
Jag: Jasså? (Jag försöker urskilja om jag kan se några rödsprängda ögon men det går inte i kyrkdunklet.)
"Chef": Ja, vi kom ju inte hem förrän midnatt. Och sen fick jag gå upp igen halv 6, så jag är liksom liiite trött idag.
Jag: Det hade jag också varit.
"Chef": Just det, ingen ringde dig om igår eller? Inte ens K?
Jag: Nääee
"Chef": Nähä, nä nu får vi jobba va? (GÄSP)
Det är så det går till i kyrkan..? Detta förbryllade mig ett tag, ungefär ända tills mina tankar ockuperades av konversation nr 2:
Man: (stormar in i kyrksalen muttrandes för sig själv och sätter sig ner på en bänk.) Näää för faaaan Gud, asså.. Du din jäävla hycklare. DU är ingenting mer än ett djävulens grishuvud, ett fett och blodigt jävla grishuvud. VA?
Gud: *tystnad*
Man: (skriker) Vem faaan tror du att du är eller? Du sitter där på din helvetes jävla piedestal och bara brinner, du BRINNER ditt grishuvud! faan.. nääe! Du har förstört ALLT, ja allt, ja allt, ja allt och sen vågar du bara briiiiiiinna i ett litet LJUS! (KRASCH BOM BRAK)
Jag går förbi med min mopp och undrar varför ingen kastar ut denne vilsne man som uppenbarligen försökte demolera kyrkan.
Man: hallå? HALLÅÅÅÅÅ?
Jag fattar att det är mig han kallar på och vänder mig om.
Man: (vänlig röst) jo, det var såhär att jag liksom råkade ha sönder en liten flaska här och så såg jag dig med moppen så jag undrar bara om du skulle vilja torka upp vätskan?
Jag: Det kan jag göra
Man: Tack. Här är fläcken. (pekar) Där nere, på golvet alltså. Ursäkta mig.
Mannen går bort till damen i informationsdisken.
Man: Ehm, ursäkta.. Är det tillåtet att prata skit med Gud?
Hahaha, mycket artig fråga, men något säger mig att han kanske borde frågat innan han började gorma om grishuvuden så att alla besökare fick utrymma kyrkan fortare än kvickt. Jag fick veta senare att mannen ofta kommer till kyrkan och ber, men att hans humör har en tendens att växla fort. No shit tänkte jag.
Kommentarer
Postat av: Kristin
najs blogg får jag allt säga! väntade bara på att du också skulle skaffa en... denna man verkar vara en fruktansvärt underlig person. kunde du hålla dig för skratt??
Trackback
