En låtsasglammig ung vuxen i latteträsket
Efter lite funderande här på mitt klaustrofobiska kontor över min nuvarande livssituation har jag kommit underfund med att jag är alldeles för average för mitt eget bästa. Jag har egentligen ingenting i min vardag som direkt står ut från mängden. Jag läser en kurs på universitetet som jag sköter sådär, jag går på nationer på helgerna och är jättetaggad innan fastän jag vet precis vad som ska hända, och jag drygar ut min studentkassa med att jobba deltid på ett lagom upphetsande jobb. Hur många 19-åringar kan inte säga samma sak?
Vad jag också gör som för mig närmare resten av Sveriges unga tjejer är att jag köper alldeles för dyra fikor, idag när jag cyklade till jobbet så tänkte jag att jag behövde köpa mjölk till köket på jobbet eftersom jag annars måste dricka svart kaffe igen. Efter ytterligare funderande tänkte jag att jag ju lika gärna kunde köpa med mig en latte. Mitt pengasamvete brottades en stund med mitt galna begär, begäret vann såklart, och jag cyklade ifrån Espresso House 33 kronor fattigare. Jag rättfärdigade mitt beteende med att jag ju faktiskt hade 35 kronor kvar på mitt Coffeecard, och att jag därmed fick 10% rabatt.. Jag har alltså tjänat 3,30 idag!
Vad som dock besvärade mig när jag var i färd med att cykla över Kung Oscars bro var det faktum att jag tyckte det var så fruktansvärt pinsamt att komma åkandes med en latte i handen. Jag kände mig som en låtsasglammig b-kändis, som istället för att vandrandes längs Manhattan iförd mina Pradaglasögon drack en vanilla latte med sockerfri smaktillsats, klumpigt stånkade mig fram på en skramlande cykel med håret i ögonen och jackan hysteriskt fladdrande runt mig.
Nej, i fortsättningen ska jag undvika att investera i caffe latte. Latte får en bara att komma på hur otroligt lättlurad och vanlig man är. Iochförsig är det kanske ett bra alternativ till att vara märkvärdig och dricka grisblod direkt ur en termos på Lunds gator. Man får ju se det positiva i alla lägen:)
