springkallekamel

Ikväll har jag gjort en revolutionerande upptäckt hos mig själv. Det är minsann inte varje kväll det händer. Visst, jag har ju kommit till insikt om extrema saker rörande min personlighet förr, som t.ex. att jag i vissa avseenden håller på att bli som min pappa (den upptäckten gör det inte lättare att sova om nätterna) men upptäckten denna kväll är av ett annat slag. Den handlar i princip om hur spännande det är att vara mig. På gott och ont, givetvis.

Vad synd att jag nu blev för trött för att avsluta detta inlägget som avslutas bör. Jag är totalt oberäknelig, även för mig själv.