Med kärlek till pansar..
Igår gjorde jag något väldigt dumt. Jag lade till min gamla parohandledare på facebook, endast av intresset att få fler facebookkompisar. Detta kanske inte är så märkligt i sig, då jag faktiskt inte aktivt letade efter honom, utan såg att han var kompis med min nästkusin Gustav. Det märkliga är att jag praoade på Revingehed bland militärerna, jag var 14 år, han var fänrik (fänrik Lindén) och började smsa mig efteråt. Det var först oskyldiga sms som "Du är väl den blonda jag skjutsade runt i terrängbilen?" men övergick strax till sms som "Nu ligger jag här i mitt tolvmannatält och fryser, jag hade behövt lite kroppsvärme.." eller "Imorgon åker jag återigen till Afghanistan. Jag kommer sakna de snygga, blonda lundatjejerna."
Det var en hel del till som jag förträngt nu, men som var tillräckligt upprörande för att faktiskt berätta för min pappa just för att det var så himla besvärande. Han var ju i ALLA medier jag kunde tänka, hörde av sig på msn, lunarstorm, överallt! Och nu gör jag alltså misstaget att lägga till på fb bara för att jag blev så entusiastisk över att han kom upp som förslag på vän pga att han var min nästkusins kompis. Men men, nu är jag ju myndig så nu lär han inte vara på längre. Moahhaha...
