springkallekamel

"Qui tacet, consentit" konstaterade en gång påven Bonifacius VIII. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv, vilket väl egentligen inte är så märkvärdigt. Det är visa ord påven yttrar efter decennier av studier och jag är bara en snart nyutexaminerad arbetslös. Men det som är sorgligt är att ingen av dem jag har i min närhet hade kunnat säga det bättre själv. Man hade nämligen inte ens kunnat säga det! Det är därför jag nu vill slå ett slag för en revolutionerande förändring, införandet av obligatorisk latinundervisning i grundskolan. "Qui tacet, consentit". Den som tiger, samtycker. Och med dagens brist på latin samtycker inte jag!

Latin var det officiella skriftspråket i det romerska riket som är grunden till hela vår västerländska kultur. Så såg det ut i närmare två årtusenden och alla historiska dokument, litterära verk och allt undervisningsmaterial är från början skrivna med hjälp av det latinska språket. Latin är alltså inte bara ett språk, utan också kultur, och att avgränsa sig från denna kultur genom att avgränsa sig från språket och bara läsa översättningar skulle jag säga är som att lyssna på när andra berättar om känslan av att vara kär, att läsa böcker om kärlek, men aldrig få uppleva kärleken själv. Om man vill ta del av kulturhistorien är första steget att ta del av latinet.

I Sverige, som geografiskt sett ligger långt ifrån det forna Romarriket, har latinet också haft fotfäste. Det fungerade till stor del som skriftspråk ända in på 1800-talet och var i det närmaste obligatoriskt om man ville studera på högre nivå. Latinet anammades av dels den katolska kyrkan, men också av vetenskapsmännen. Carl von Linné, till exempel, namngav alla organismer i sitt system naturae på latin. Faktum är att latinet lever kvar än idag som det främsta gemensamma vetenskapliga språket, i läkarvården som hos biologer. Fördelarna är många med att använda latin som vetenskapligt språk då det underlättar en viktig kommunikation och förståelse mellan länder i vetenskapliga frågor. Jag anser att en grund i latin given av undervisning i skolan kan hjälpa elever att få grepp om vetenskapen på ett tidigt stadium, vilket gör det lättare för dem att ta till sig termer och uttryck senare i livet.

Nu har jag talat om latinet som den gemensamma nämnaren i kulturhistorien och vetenskapen men har ännu inte tagit upp det mest väsentliga; latin som en språklig gemensam nämnare. Från början var latin ett enhetligt språk i det romerska riket, men delades så småningom upp i dialekter. Dessa dialekter har sedan blivit till egna språk, nämligen franska, spanska, rumänska, portugisiska och italienska. Det innebär att två tredjedelar av de moderna språk[1] som grundskolan erbjuder sina elever har sin grund i det latinska språket. Engelskan, som har kommit att bli den moderna varianten av latin, ett nytt gemensamt språk, härstammar faktiskt också från latinet och många av våra svenska morfem kan analyseras utifrån latinet. Med basala kunskaper i latin ligger alltså de romanska språken som spanska och franska inom räckvidd, liksom en större förståelse för engelska och svenska. Och en större språkförståelse vore väl eftertraktad nu när elever ska få meritpoäng för högre språkstudier på gymnasiet![2]

Det finns givetvis delade meningar om att studera latin i dagens moderna samhälle. Ett av de vanligaste argumenten mot studier i latin skulle jag vilja säga är det faktum att latinet är ett "utdött" språk. Med "utdött" menar man att det inte officiellt talas i något land. Varför detta skulle påverka latinstudier negativt förstår jag inte. Det är inte för att lära oss tala latin som jag tycker det ska vara ett kärnämne i grundskolan, utan för att hjälpa oss komma närmare omvärlden kulturellt, vetenskapligt och språkligt. Dessutom är latinet långt ifrån utdött! Det finns en finsk radiostation som sänder på latin varje dag. Latinet är det officiella språket i Vatikanstaten, även om italienskan är det mest talade språket. Latin är det språk på vilket katolska kyrkan ger ut sina officiella dokument. Påvens encyklikor publiceras på latin, och Biblia Vulgata är den latinska bibeln som katolska kyrkan utgår ifrån. Dessutom finns latin som individuell valmöjlighet på många gymnasieskolor i Sverige och är obligatoriskt i de flesta tyska grundskolor.

Ett annat vanligt motargument, förutom latinets "utdödhet", kan vara att vi redan har engelskan att utgå ifrån ifall vi vill använda oss av ett gemensamt språk. Men detta argument håller inte heller i en debatt kring huruvida vi ska införa latin som ett obligatoriskt ämne i skolan. Engelskan lär vi oss för att kunna kommunicera med människor i många fall, men det är fortfarande latinet som dominerar vetenskapen. Jag anser att det behöver fortsätta vara så och pekar på excellensen med ett så kallat utdött språk i det sammanhanget. Just det faktum att ingen har latin som officiellt modersmål gör att ingen heller kan känna att de har monopol på situationen i en vetenskaplig diskussion. Det kan vara fallet med många engelsktalande, man har automatiskt ett språkligt övertag gentemot andra.

Som sista motargument kan man få höra att latinet är komplicerat och väldigt svårt att lära sig. Då menar jag att det är just därför vi behöver komma igång med undervisningen tidigt! Latin är inget enkelt språk, men inte heller här kan jag hitta en hållbar anledning till varför vi inte borde ha obligatorisk undervisning. Det är ingen som nekar till att Fysik B är svårt, men det är heller ingen som överväger att ta bort kursen på grund av det.

Nu har jag framfört mina åsikter i frågan om obligatorisk latinundervisning i skolan. Jag är glad att jag kunde förstå de berömda orden Bonifacius yttrade i "Qui tacet, consentit", då de fick mig att förstå att jag inte längre kan tiga. Det är en lång väg kvar till målet, men jag hoppas ha kunnat bidra till den debatt jag länge har saknat som en dag ska leda till en svensk insikt i vikten av denna för oss nästan bortglömda källa till kunskap vi finner i latinet!

[1] Franska, spanska och tyska.

[2] http://www.regeringen.se/sb/d/8542/a/77582