Vem bestämmer över språket?
Ordet "språk" är ett ord som innefattar så mycket att ett försök till en definition kan kännas mycket avlägsen. Språk är inte bara att det låter på olika sätt då man säger "hej" i olika länder, utan också hela grunden för människans kommunikation. Språket använder vi i nästan allt vi gör, varje sekund av vår tid. Det präglar hur vi tänker och underlättar förståelse mellan två personer så att det främjar ett samarbete. Kort sagt; utan språket skulle ingenting fungera.
Alla länder har sina karakteristiska språk och alla låter de på sina egna särpräglade vis. Språken har enorma register av ord, fraser och grammatik som möjliggör precision och variation i användandet så att vi kan göra oss totalt förstådda av vår omgivning. Det är fantastiskt hur man genom att endast utstöta några läten genom strupen kan underrätta sin vän om banaliteter som grannens affär med hushållerskan såväl som att beskriva känslan man får i kroppen när man är kär! Ja, den som kom på det här med språk förtjänar verkligen vår uppskattning! Men... Vem kom på språket? Vem bestämmer över språket?
Personligen vill jag likna det svenska språket vid ett matlagningsrecept. Detta inte bara för att jag för tillfället är otroligt hungrig, utan också för att jag hoppas kunna dra en del förståeliga paralleller mellan dessa till synes väldigt skilda ämnen. För det första; vem kom på köttbullarna? Vem bestämmer över köttbullarna? Det är precis som med den förra frågeställningen mycket svårt att svara på. De flesta skulle nog svara att det inte finns någon som bestämmer över köttbullar precis som vissa vill påstå att ingen bestämmer över språket. Men det kan man väl ändå inte påstå då vi kan finna recept på köttbullar och ordböcker med det svenska språket.
Det finns oerhört många olika recept för tillagning av samma rätt, precis som det finns många olika språk för att säga precis samma sak. Ett recept på torsk i en kokbok behöver inte vara identiskt med ett recept på en torskrätt i en annan bok. Dessutom kan man ibland ta sig nämnvärda friheter med ett recept genom att ändra ingredienserna och krydda annorlunda så att det i slutändan fortfarande är samma rätt men med en annan konstellation. Detta är, vill jag påstå, det som händer med det svenska språket hela tiden. Människor från andra länder kommer till Sverige och inför nya, annorlunda uttryck för att säga precis samma saker som innan. Orden är kryddorna eller de utbytta ingredienserna som i det stora hela inte spelar någon stor roll om det fortfarande är ätbart och om man fortfarande gör sig förstådd. För i det stora hela är det inte hur precis man är i användningen av språket som betyder något utan i vilken utsträckning man lyckas göra sig förstådd.
Att döma av de paralleller jag trots allt lyckats dra i denna analys av vem som bestämmer över språket har jag kommit fram till att bestämmelsen ligger hos oss själva genom slumpen. Vi bestämmer vilka kombinationer av läten vi tycker är lämpligast när vi vill göra oss förstådda och kommunicera med andra människor och när ett ord inte riktigt fungerar för oss gör vi om det så att det antingen blir lättare att uttala eller också känns bättre. Detta är nödvändigt för att hålla språket dynamiskt och levande! I ett språk kan man inte ha för mycket regleringar och bestämmelser uppifrån utan man måste låta spontana förändringar ske. Det är spontana förändringar genom evolutionen som lett fram till människosläktet idag till exempel och jag tror att vi alla är någorlunda tacksamma över att vi inte fortfarande sitter där vid kvisthögen kantad med stenar och försöker komma på hur eld blir till. Lika tacksamma kanske vi är för att vi har möjligheten att experimentera med mat och recept. Tänk själv om vi skulle vara tvungna att hålla oss till endast ett giltigt recept på köttbullar, torsk eller grönkålssoppa och aldrig få lägga till, ta bort eller byta ut ingredienser. Nej, låt oss acceptera slumpen och oss själva som språkets reglerare och bestämmare!
