Edinburgh
Jag tänkte berätta lite roliga episoder från Skottland. De inkluderar mest farmor och farfar, då dessa individer är väldigt lustiga i sig själva.
Det börjar på Kastrup när vi ska flyga dit. Farfar lastar en vagn med alla väskor och börjar köra upp för rullbandet in mot flygplatsen. Helt plötsligt faller farmor handlöst framåt och stönar högt. Vi tror alla att något allvarligt har hänt, och Jan rusar bakåt för att se till så att hon inte svimmat eller fått nån hjärtinfarkt. Då visar det sig att farfar kört på henne med väskvagnen bakifrån. Vi tittar bak mot farfar, som man nu kan tänka sig ska be om ursäkt och få dåligt samvete. Men icke! Han står och tittar sig runt och låtsas som ingenting medan farmor gnider sitt ömmande ben med en mycket ogillande min på läpparna.. Efter ett tag, vid incheckningen, säger jag "ta det nu lugnt, farfar, så att du inte kör på farmor igen" och då tittar farfar på mig i typ 20 sekunder innan han utbrister "VROOM VROOM!!!!!" och börjar köra snabbare med vagnen igen medan han siktar på farmors ben. Hu!
Det är ungefär nu jag erinrar mig om den gången farmor och farfar skjutsade oss till stationen för att åka till fjällen, när farfar backade på farmor så att hon ramlade ner på kullerstenen och låg med halva kroppen under bilen..
Farmor återhämtade sig så småningom från den hänsynslösa hustrumisshandeln och blev glad och pigg igen! Vi kom fram till Skottland och vandrade med den ännu tonåriga kusinen genom Edinburghs gator. Medan vi vandrar en dag frågar jag Kristin om modet hos de skotska kvinnorna. Kristin förklarar att det stora modet just nu är att ha så kort som möjligt på sig, antingen korta klänningar eller bara korta tröjor som visar så mycket som möjligt av benen. Precis efter hon berättat detta kommer en grupp skotska flickor på andra sidan gatan. Trots att det är freezing cold ute, långt under 10 grader, har de askorta klänningar och ingenting på benen, inte ens tunna strumpbyxor. Vi enas i familjen om att detta var ganska smaklöst, för hur snygga ben man än har är det aldrig speciellt attraktivt att färdas genom staden dubbelvikt likt gollum för att man fryser. Det är nu vi får höra farfars eftertänkta resonemang. Han ställer sig, pekar på flickorna och konstaterar till slut högt "Blåskatarr på dom!!"
Nästa intressanta episod är när vi är inne i någon kyrkas giftshop. Vi står och läser olika bokmärken, där man är olika gaeliska träd beroende på vilket datum man är född. Farmor frågar mig "Vilket träd blev du?" Och jag svarar "Jag är ash tree.. Alltså ask!" Då funderar farmor en sekund och säger "Asken är ett ståtligt träd.." Sedan tar hon mig på axeln, tittar mig djupt i ögonen och fortsätter "...men askarna dör ut..."
Efter detta (eller om det var innan) dissade farmor mig hela dagen! Ett tag gick jag bredvid henne och höll armkrok. Plötsligt frågar hon "Varför sprätter du så?"
Jag bara "Sprätter??"
Farmor: "Ja, du går så konstigt med ditt ben!"
Jag: "Farmor, det är såhär jag går.. Menar du att jag går som ett sär?"
Farmor: "Ja, ungefär!"
Tack för den.. Men trots allt detta tyckte jag att farmor och farfar ändå satte lite krydda på Skottlandsvistelsen! :)
